Selma Lagerlöf

1858 - 1940

Sverige

Fornyede den fortællende prosa under inspiration af både symbolisme og modernisme og blev verdensberømt og oversat til mange sprog. Hun fik Nobelprisen i 1909 og blev medlem af Svenska Akademien i 1914.

Selma Lagerlöf blev født på gården Mårbacka som det femte barn i en søskendeflok på seks og måtte tilkæmpe sig adgang til Lærerindeseminariet i Stockholm. Hun tog eksamen som 23-årig, fik arbejde i Landskrona og debuterede 10 år senere i 1891 med Gösta Berlings saga (da. 1892), som modigt brød med den herskende litterære realisme. Hun forankrede sin fortælling i Värmland, i fortidens myter og skrøner, og bogen blev en uhørt succes. Efter novellesamlingen Osynliga länkar, 1894 (da. 1894), skrev hun en roman fra Sicilien, Antikrists mirakler, 1897 (da. 1894), bygget op om spørgsmålet om socialismen. Efter En herrgårdssägen, 1899 (da. 1900), kom hendes Jerusalem I-II, 1901-02 (da. 1901-02). Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige I-II, 1906-07 (da. 1906-08), blev skrevet for folkeskolen.

Den unge kvindes strategier for at overleve fysisk, psykisk og moralsk i et patriarkalsk samfund er forfatterskabets fokus og ikke mindst i Herr Arnes penningar, 1904 (da. 1904), Liljecronas hem, 1911 (da. 1911), Körkarlen, 1912 (Køresvenden, 1912), Tösen från Stormyrtorpet, 1913, Dunungen, 1914, Kejsaren av Portugallien, 1914 (da. 1914), og i Löwensköldtrilogien, 1925 og 1928 (da. 1925 og 1928). Som engageret i både freds-, jord-, miljø- og kvindespørgsmål skrev hun med romanen Bannlyst, 1918 (da. 1918), en brændende appel mod krigen. Hendes sidste store værk, Dagbok, 1932, fuldbyrdede den selvbiografiske serie, der også omfatter Mårbacka, 1922 (da. 1922), og Ett barns memoarer, 1930 (da. 1930).

Udgivelsen af hendes breve til forfatteren og veninden Sophie Elkan, Du lär mig att bli fri, 1992, udg. af Ying Toijer-Nilsson, viste verden den skjulte lidenskab bag det officielle billede af den ugifte forfatter med fortællingen som eneste passion. Moderne forfattere som Sara Lidman og Kerstin Ekman har fundet inspiration i hendes prosa, der har fået et nyt stort publikum som forlæg for tv og film, senest i Bille Augusts fortolkning med filmatiseringen af Jerusalem, 1996 og i Per Olov Enquists skuespil Billedmagerne, 1998.

Udvalgt litteratur om forfatteren

Jenny Bergenmar: Förvildade hjärtan: livets estetik och berättandets etik i Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga, 2003

Sven Arne Bergmann: Getabock och gravlilja: Selma Lagerlöfs En herrgårdssägen som konstnärlig text, 1997

Anna Bohlin: Röstens anatomi: läsningar av politik i Elin Wägners Silverforsen, Selma Lagerlöfs Löwensköldtrilogi och Klara Johansons Tidevarvskåserier, 2008

Margareta Brandby-Cöster: Att uppfatta allt mänskligt: underströmmar av luthersk livsförståelse i Selma Lagerlöfs författarskap, 2001

Vivi Edström: Selma Lagerlöfs litterära profil, 1986

Vivi Edström: Selma Lagerlöf, 1991

Birgitta Holm: Selma Lagerlöf och ursprungets roman, 1984

Maria Karlsson: Känslans röst: det melodramatiska i Selma Lagerlöfs romankonst, 2002

Anna Nordlund: Selma Lagerlöfs underbara resa genom den svenska litteraturhistorien 1891-1996, 2005

Lisbeth Stenberg: En genialisk lek: kritik och överskridande i Selma Lagerlöfs tidiga författarskap, 2001

Ulla Torpe: Orden och jorden. En studie i Selma Lagerlöfs roman Liljecronas hem, 1992

Sofia Wijkmark: Hemsökelser: gotiken i sex berättelser av Selma Lagerlöf, 2009