Hon förnyade den berättande prosan med inspiration från både symbolism och modernism, blev världsberömd och översatt till många språk. Hon fick Nobelpriset 1909 och blev invald i Svenska Akademien 1914.
Selma Lagerlöf föddes på gården Mårbacka som det fjärde barnet i en syskonskara på fem och måste kämpa sig till en plats på Lärarinneseminariet i Stockholm. Hon tog examen som 23-åring, fick arbete i Landskrona och debuterade tio år senare, 1891, med Gösta Berlings saga som modigt bröt mot den förhärskande litterära realismen. Hon förankrade sin berättelse i Värmland, i forntidens myter och skrönor. Efter novellsamlingen Osynliga länkar, 1894, skrev hon en roman från Sicilien, Antikrists mirakler, 1897, uppbyggd kring frågor om socialismen. Efter En herrgårdssägen, 1899, kom Jerusalem I-II, 1901-02. Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige I—II, 1906-07, skrevs för folkskolan.
Den unga kvinnans strategier för att överleva fysiskt, psykiskt och moraliskt i ett patriarkaliskt samhälle är författarskapets fokus, inte minst i Herr Arnes penningar, 1904, Liljecronas hem, 1911, Körkarlen, 1912, Tösen från Stormyrtorpet, 1913, Dunungen, 1914, Kejsarn av Portugallien, 1914, och i Löwensköldtrilogin, 1925 och 1928. Som engagerad både i freds-, jord-, miljö- och kvinnofrågor skrev hon romanen Bannlyst, 1918, en flammande appell mot kriget. Hennes sista stora verk, Dagbok, 1932, fullbordar den självbiografiska serien som också innehåller Mårbacka, 1922, och Ett barns memoarer, 1930.
Publiceringen av hennes brev till väninnan Sophie Elkan, Du lär mig att bli fri, 1992, utgivna av Ying Toijer-Nilsson, visar världen den dolda lidelsen bakom den officiella bilden av den unga ogifta författarinnan med berättandet som enda passion. Moderna författare som Sara Lidman och Kerstin Ekman har funnit inspiration i hennes prosa som fått en ny stor publik som förlagor till TV och film, bl.a. i Bille Augusts tolkning med filmatiseringen av Jerusalem, 1996, och i Per Olov Enquists skådespel Bildmakarna, 1998.
Litteratur om författaren: ett urval
Jenny Bergenmar: Förvildade hjärtan: livets estetik och berättandets etik i Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga, 2003
Sven Arne Bergmann: Getabock och gravlilja: Selma Lagerlöfs En herrgårdssägen som konstnärlig text, 1997
Anna Bohlin: Röstens anatomi: läsningar av politik i Elin Wägners Silverforsen, Selma Lagerlöfs Löwensköldtrilogi och Klara Johansons Tidevarvskåserier, 2008
Margareta Brandby-Cöster: Att uppfatta allt mänskligt: underströmmar av luthersk livsförståelse i Selma Lagerlöfs författarskap, 2001
Vivi Edström: Selma Lagerlöfs litterära profil, 1986
Vivi Edström: Selma Lagerlöf, 1991
Birgitta Holm: Selma Lagerlöf och ursprungets roman, 1984
Maria Karlsson: Känslans röst: det melodramatiska i Selma Lagerlöfs romankonst, 2002
Anna Nordlund: Selma Lagerlöfs underbara resa genom den svenska litteraturhistorien 1891-1996, 2005
Lisbeth Stenberg: En genialisk lek: kritik och överskridande i Selma Lagerlöfs tidiga författarskap, 2001
Ulla Torpe: Orden och jorden. En studie i Selma Lagerlöfs roman Liljecronas hem, 1992
Sofia Wijkmark: Hemsökelser: gotiken i sex berättelser av Selma Lagerlöf, 2009
