Jacobine Camilla Collett

Levde som barn och ung i centrum av det nya Norges kulturstrid och växte upp på Eidsvoll där hennes far, prästen Nicolai Wergeland, deltog i den grundlagsbildande riksförsamlingen och agiterade för att Norge kulturellt skulle skiljas från Danmark. Hennes bror var diktaren Henrik Wergeland, en symbol för norsk nationalkänsla och frihetsiver. Sedan hon återvänt hem från Herrnhutarnas flickskola i Christiansfeld i Schleswig, där hon studerat tysk litteratur, förälskade hon sig i diktaren Johan Sebastian Welhaven, litterär motståndare till hennes bror. Det var en olycklig kärlek som satte starka spår i författarskapet.

Under en längre vistelse i Hamburg 1836-37, där hon bl a fanns med i den blivande författaren Therese von Bacherachts salong, blev hon mycket intresserad av skribenter som Rahel Varnhagen och George Sand. I äktenskapet 1841 med litteraturkritikern och juristen P.J. Collett fick hon fyra söner på sju år samtidigt som hon fortsatte sin intellektuella utveckling. Hon debuterade 1842 med den kvinnopolitiska essän “Nogle Strikketøisbetragtninger” i tidningen Den Constitutionelle. Då hon blev änka 1851, upplöste hon hemmet och började en kringflackande tillvaro, under vintern ofta på resa i Europa, under sommaren uppehöll hon sig i Norge.

Från sin tidiga ungdom var hon en flitig dagboks- och brevskrivare och under 1840-talet skrev hon artiklar, utkast och noveller som hon ofta publicerade anonymt. Hennes huvudverk är Amtmandens Døttre, 1854-55, ett grundläggande verk i den realistiska romantraditionen i Norge, där hon kritiserar uppfostran av flickor och äktenskapstvånget i dåtidens borgerliga miljöer. I de lange nætter, 1863, är en välskriven minnesbok där formen visar på de svårigheter genren innebär för en kvinnlig skribent. Sedan kom Sidste Blade, 1868, 1872, 1873, Mod Strømmen, 1879, 1885, och Fra de Stummes Leir, 1877, som i artiklar och essäer sedda ur “Kvindesagens Lys” bl a angriper kvinnoskildringarna i 1800-talets europeiska romanlitteratur.

Som feministisk skribent har Camilla Collett haft stor betydelse i Norge och i Norden, både för det moderna genombrottet och för kvinnorörelsen och under 1900-talet för den feministiska litteraturkritiken och forskningen.

Litteratur om författaren: ett urval

Jorunn Hareide (red): Skrift, kropp og selv: nytt lys på Camilla Collett, 1998

Elisabeth Møller Jensen: Emancipation som lidenskab, 1986

Siri Senje: Biografien om Camilla Collett: stemmen fra "de stummes leir", 2009

Ellisiv Steen: Diktning og virkelighet. En studie i Camilla Colletts forfatterskap, 1947

Ellisiv Steen: Den lange strid. Camilla Collett og hennes senere forfatterskap, 1954

Torill Steinfeld: Den unge Camilla Collett, 1996

Kristin Ørjasæter: Camilla: Norges første feminist, 2003