Föddes och växte upp i Oslo där fadern var kapten och fartygsinspektör. Hon har magisterexamen i spanskspråkig litteratur och har översatt verk av Vicente Aleixandre och Rafael Alberti. Hon är gift med författaren Torgeir Schjerven och mor till ett barn. Hon har varit ordförande i Den Norske Forfatterforening.
Inger Elisabeth Hansen debuterade på “underground”-förlaget Dikt & Datt med diktsamlingen det er NÅ det er LIKE FØR, 1976, en politisk diktsamling med motiv från tredje världens svält och nöd. Därmed fastlades en tydlig linje i författarskapet: den politiska hållningen och den internationella orienteringen. Men estetiken har ändrats via Klodedikt, 1979, med realistiska dikter om Biafra, Nicaragua och Vietnam, och Hablabaror. Munnenes bok (L), 1983 som leker med språket och anspelar på skapelseberättelsen, till Dobbel dame mot løvenes ørken (L), 1986 som med inslag av surrealism och gäckande bilder konfronterar vanespråk, klicheer och mediala villfarelser. Diktsamlingarna har mer och mer förvandlats till reflexioner över det språk med vilket vi försöker förstå världen och kritik av slöhet, glömska och idyllisering. Diktsamlingen I rosen, 1993, är en komplex språklig komposition där motiv och formuleringar ställs samman i ständigt nya sammanhang som dels går tillbaka till de äldsta bibeltexterna och grekisk mytologi men även drar in tidens krigsscener i Bosnien.
Uppdaterat av redaktionen 2011:
Sedan ovanstående biografi publicerades i Nordisk kvinnolitteraturhistoria har Inger Elisabeth Hansen gett ut Blindsoner – essays, 2002, och digtsamlingen Trask, 2003.
Hon har bl a tilldelats Bragepriset 2003 och Gyldendalpriset 2003.
Litteratur om författaren: ett urval
Unni Langas: "Lyrikeren Inger Elisabeth Hansen" i: Nordica Bergensia, nr 12, 1996
