Amalie Skram

1846 - 1905

Norge

En av Nordens stora naturalister. Född i Bergen i en fattig men socialt ambitiös familj. Hon gick i en dyr skola och fortsatte själv klättra på den sociala rangskalan då hon som 18-åring gifte sig med kapten August Müller. Hon fick två söner, skilde sig 1877 och bosatte sig i Köpenhamn efter äktenskap med den danske författaren Erik Skram 1884. Äktenskapet gav henne en dotter 1890 och en rad bra arbetsår men också förtryck och kärlekslöshet.

1895 lades hon en kort tid in på sinnessjukhus. Den psykiska krisen och kampen mot det psykiatriska systemet har hon beskrivit i romanerna Professor Hieronimus, 1895 (på svenska 1978), och Paa St. Jørgen, 1895 (På S:t Jörgen, 1978). Det stormade kring henne redan från debuten i Nyt Tidskrift med “Madam Høijers Lejefolk”, en krasst naturalistisk skildring av elände. De följande åren skrev hon en rad stora romaner, däribland Constance Ring, 1885 (på svenska 1979), Lucie, 1888 (på svenska 1980), Fru Inés, 1891, och Forraadt, 1892 där hon klär av konvenansäktenskapet, flickors uppfostran och dubbelmoralen. Storverket Hellemyrsfolket, 1887-98, är en släktkrönika i fyra band där samhällsutvecklingen belyses från de utstöttas och lägst ståendes synvinkel.

Det fritt fabulerande dröm- och bildspråket som överallt i författarskapet breder ut sig mot det naturalistiska iakttagandet av omvärlden har i novellsamlingen Sommer, 1900, blivit det dominerande formspråket. I den traditionella litteraturhistorieskrivningen har i synnerhet Hellemyrsfolket förts fram medan äktenskapsromanerna fått stå i skymundan. Då kvinnoforskningen tog fart blev det tvärtom äktenskapsromanerna som kom i fokus. Senare har Amalie Skrams klassikerstatus vuxit och inte minst Gunnar Staalesens åtta timmar långa dramatisering av Hellemyrsfolket 1992 har fastställt Amalie Skrams position som en av Norges största diktare.

Litteratur om författaren: ett urval

Ragni Bjerkelund: Amalie Skram, 1988

Pål Bjørby og Elisabeth Aasen: Amalie Skram - 150 år: nye perspektiver på Amalie Skram-forskningen, 1997

Johan Bremer: En diktertragedie: en psykiatrisk patografi om Amalie Skram, 1996

Irene Engelstad: Sammenbrudd og gjennombrudd, 1984

Christine Hamm: Medlidenhet og melodrama: Amalie Skrams romaner om ekteskap, 2006

Liv Køltzow: Den unge Amalie Skram, 1992

Stein Erik Lunde: Biografien om Amalie Skram: med vilje til å vite, 2009