Kom från en välbärgad bondesläkt, född i Vinje och uppvuxen i Kviteseid i Telemark. 1911 gifte hon sig med filologen och psykoanalytikern Ola Raknes. De bosatte sig i Paris, fick fem barn och skilde sig 1938. Efter högskoleoch universitetsstudier i Norge läste hon 1928-29 psykologi vid Sorbonne och teaterhistoria i Berlin. På 1930-talet gick hon i psykoanalys hos Wilhelm Reich.
Efter debuten med Nord i leite, 1934, etablerade hon sig snabbt som ett namn inom norsk lyrik med fem diktsamlingar före den sista samlingen Bustader, 1963. I sitt lyriska författarskap, som omfattar vitala kärleksdikter med psykologiskt reflekterande innehåll och civilisationskritiska dikter med ekofeministisk grundinställning, förenar Aslaug Vaa folkdiktning och modernism. Hennes författarskap hämtar dessutom inspiration i europeisk prosalyrisk dramatik, bl a i Steinguden, 1938, Tjugendagen, 1947, Honningfuglen og leoparden, 1965, och Munkeklokka, 1966, som utforskar kvinnligt eros, samlivspsykologi och global etik. Under 1950- och 60-talen var hon fast anställd krönikör på Arbeiderbladet.
Litteratur om författaren: ett urval
Irene Engelstad m fl (red): Norsk kvinnelitteraturhistorie, bd 2, 1989
Sigrid Bø Grønstøl: "Kva er ein tanke? Aslaug Vaa og postmodernismen" i: Syn og Segn, nr 3, 1991
Leif Mæhle: "Fann eg dei stigar-": vandringar i Aslaug Vaas dikting, 2001
