Adelsdam, född på Fårupgård vid Jelling, dotter till Christian Thott på Boltinggård, död 1617, och den lärda adelsfrun Sophie Below, som med sin undervisning i moderna språk och litteratur gav dottern en kristen-humanistisk uppfostran av hög europeisk klass, då sällsynt för flickor. Birgitte Thott gifte sig som 22-åring med adelsmannen Otto Giøe på Turebygård. Äktenskapet blev barnlöst och då hon tio år senare blev änka återupptog hon ungdomens studier och lärde sig latin, grekiska och hebreiska, de tre språk som gav tillgång till den teologiska debatten. Enligt källorna behärskade hon dessutom danska, tyska, holländska, engelska, franska, italienska och spanska.
Latin var huvudspråket för hennes studier och korrespondens och hon använde sina kunskaper till att medvetet förmedla europeisk kultur- och kristendomsdebatt till danskarna. Hon översatte från engelska, tyska, franska, latin och möjligen också grekiska och med översättningen av den hedniske, stoiske filosofen Senecas verk, Lucii Annæi Senecæ Skriffter Fordanskitt, Sorø 1658, som återgav Senecas 1000 sidor långa prosamoral, fick hon betydelse för danskt kulturliv. Översättningen föranledde många nybildningar och utökningar av det danska språket som, med undantag av Saxos Danmarkskrönika och Bibeln, tidigare inte hade använts för att översätta ett så omfattande verk. Med detta verk fick danskarna också ett solitt kulturalternativ.
Bland de opublicerade handskrifterna av Birgitte Thott är det mest betydande ett 200 sidor långt foliomanuskript med en originell moralfilosofisk avhandling på danska “Om et lyksaligt liv” författat av henne själv. I ett helt kapitel i verket, som är från slutet av 1650-talet, möjligen 1658, samt i ett dedikationstal till danska kvinnor i Seneca-översättningen, önskar Birgitte Thott att danska kvinnor får bättre tillgång till utbildning och till utländsk litteratur på danska, om de nu inte får lov att lära sig främmande språk.
Med sitt synsätt att det mera gagnar än skadar kvinnor att studera knyter hon an till intellektuella kvinnor i andra euopeiska länder, i synnerhet den lärda holländskan Anna Maria van Schurman som, utan att känna Birgitte Thott personligen, skrev en latinsk hyllningsdikt till henne, tryckt som den första av tolv i Senecaöversättningen. Birgitte Thott skrev vidare på moderns Släktbok och i nära samarbete med Sorø Akademi och lärda kretsar i Danmark följde hon med i europeiskt kulturliv och tog själv aktiv del i det.
Litteratur om författaren: ett urval
Marianne Alenius: "Seneca-oversætteren Birgitte Thott. Et fagligt portræt" i: Danske studier, 1983
Marianne Alenius: "Birgitte Thotts Om et lyksaligt Liv" i: Latin og nationalsprog i Norden efter reformationen, 1991
Erik Dal: "Birgitte Thotts Seneca" i: Levende Biblioteker. Festskrift til Palle Birkelund, 1982
