Född i Helsingfors, dotter till presidenten för högsta förvaltningsdomstolen. Hennes uppväxt präglades av dålig hälsa och hon levde som vuxen ett tämligen isolerat liv. Utöver sitt skönlitterära författarskap skrev hon litteraturkritik i Svenska Pressen, Nya Argus och Finsk Tidskrift. Andra världskriget innebar en psykisk och ekonomisk belastning för henne som gjorde att hon tog sitt liv.
Debutsamlingen Röster ur tingen (L), 1923, har, liksom följande samling, en stark anknytning till naturen som hon älskade, avskuren som hon var från människor. Hon har även skrivit en del ljusa kärleksdikter. Hennes mest betydande verk är kanske de postumt publicerade dagböckerna Endast med mig själv I—II, 1947-48 där hon utan sentimentalitet och helt ärligt blottar sin livsångest.
Litteratur om författaren: ett urval
Holger Lillqvist: "Symbolism och nietzscheanism hos Kerstin Söderholm" i: Bloch, butch, Bertel: kontextuella litteraturstudier, 2009