Växte upp i Köpenhamn, dotter till den danske målaren och professorn Jørgen Roed, som tog henne med på bildningsresor i hela Europa. Då hon 1864 gifte sig med Carl Rupert Nyblom, professor i etik vid Uppsala Universitet, flyttade hon till Sverige. Deras hem blev en mötesplats för Uppsalas intellektuella.
I Mina levnadsminnen 1—2, från 1922, beskriver Helena Nyblom den vitala samvaron och den kulturhistoriskt intressanta miljön. Hon gav tidigt ut en rad diktsamlingar, noveller och romaner men det var med sagosamlingen Det var en gång 1-2, 1897-98, hon fick sitt egentliga genombrott. I sagorna fick hennes känslosamma stil ett kongenialt uttryck och många av tidens kända konstnärer, bl a Carl Larsson och John Bauer, inspirerades att illustrera dem.
Litteratur om författaren: ett urval
Maria Andersson: Att bli människa: barn, sedlighet och kön i Amanda Kerfstedts, Helena Nybloms och Mathilda Mallings författerskap 1880-1910, 2010
Eva Nordlinder: Sekelskiftets svenska konstsaga och sagodiktaren Helena Nyblom, 1991
Elisabeth Stenborg: "Dansande vind över Fyris: ett porträtt av Helena Nyblom" i: Signum, 29, 2003
Gunnel Vallquist: Helena Nyblom, 1987
