Hennes självbiografi Jammers Minde (Jämmers minne, 1958) markerar en höjdpunkt inom dansk litteraturhistoria. Hon var en älskad dotter till Christian IV och Kirsten Munk. Hon blev förlovad som nioåring, gifte sig 1636 med Corfitz Ulfeldt och födde honom 10 barn mellan 1637 och 1651. Medan hon idkade språkstudier, måleri och musik, gjorde han karriär under Christian IV.
1643 utnämndes Ulfeldt till rikshovmästare men 1651 flydde paret till Sverige av fruktan för att Ulfeldts räkenskaper skulle granskas. Då de nio år senare flydde även från Sverige greps de i Köpenhamn av Frederik III och fördes till fästningen Hammershus på Bornholm varifrån de släpptes 1661 mot löfte att ge avkall på all egendom i Danmark. Under en resa erbjöd Ulfeldt 1662 kurfursten av Brandenburg Danmarks tron. Frederik III underrättades och högsta domstolen dömde Ulfeldt i hans frånvaro till döden. 1663 arresterades Leonora Christina i Dover och sattes i Blåtårn, anklagad för medverkan i Ulfeldts högförräderi. Hon blev aldrig dömd men satt fängslad i Blåtårn i 22 år.
De äldsta kända prosaarbetena av Leonora Christina skrevs under tiden i Sverige och i Pommern.Prosastyckena beskriver Karl X Gustavs bröllop 1654, Leonora Christinas resa till Korsør för att försona sig med Frederik III och hennes försvar av Ulfeldt mot anklagelserna för förräderi mot den svenske kungen 1659.
I Blåtårn skrev hon en självbiografi på franska som cirkulerade i avskrifter, kvinnoförsvarsskriften Hæltinners Pryd, som bara delvis finns bevarad i avskrift, samt delar av Jammers Minde som färdigställdes i Maribo där hon dog. Jammers Minde, som trycktes första gången 1869, är en gripande person- och samtidsskildring och ett frimodigt självporträtt.
Litteratur om författaren: ett urval
S Birket-Schmidt: Leonora Christina Grevinde Ulfeldts Historie, 2 bd, 1879-1881
AnneMarie Mai m fl (red): Leonora Christina. Historien om en heltinde, 1983
Bodil Wamberg: Leonora Christina. Dronning av Blåtårn, 1990
