Äldsta dotter till en herrnhutisk adjunkt i latin i Uppsala. Redan som ung mamsell Malmstedt blev hon känd som översättare av operalibretton från franska och av dikter från latin samt som tidningsskribent. 1780 gifte hon sig med C.P. Lenngren som tillsammans med Johan Henrik Kellgren gav ut den tongivande tidningen Stockholms Posten. Under 1790-talet blev hon, anonymt, tidningens ledande skribent.
Anna Maria Lenngren fick sitt genombrott 1775 med dikten “Thee-conseillen”. Ett par hundra epigram, reflektionsdikter, satiriska och ironiska dikter, tankepoesi och sällskapsvisor tillskrivs henne och finns tillgängliga i Samlade skrifter, utgivna av Svenska Vitterhetssamfundet. Än idag läser man “Några ord till min k. dotter om jag hade någon”, “Portraiterna” och “Pojkarne”. I sina s k karikatyrer utövade hon en impressionistisk reportagestil. Med Anna Maria Lenngren fick den kvinnliga ironin sin stil och sin plats i nordisk litteratur.
Litteratur om författaren: ett urval
Anton Blanck: Anna Maria Lenngren: poet och pennskaft, 1922
Magnus von Platen: 1700-tal, 1963
Daniela Silén: Rolldiktaren och ironikern Anna Maria Lenngren, 2007
Torkel Stålmarck: Anna Maria Lenngren: granris och blåklint, 2011
Karl Warburg: Anna Maria Lenngren, 1887
Artiklar om författaren
- Från Smakens Tempel till Parnassen
-
… jag älskar att höra dig tala
-
Det rena språket och den nya känslosamheten