Professorsdotter från Uppsala. Efter faderns död 1828 höll hon tillsammans med modern, under den gemensamma beteckningen “de små knösarna”, kravlös litterär salong för 1840- och 1850-talens senromantiska studentdiktare.
1852 och 1853 gav hon ut sina samlade Dikter I—II som dels innehåller ett versepos i stil med Esaias Tegnérs Frithiofs saga, dels vardags- och genrepoesi för barn, skenbart i tidens idylliska smak men med en tydlig ambivalens. Anteckningar från hennes sista år, tillbringade på sinnessjukhus, utkom postumt.
Litteratur om författaren: ett urval
Eva Borgström: "Om jag får be om ölost". Kring kvinnliga förf attares kvinnobilder i svensk romantik, 1991
Ingrid Elam: "... i kärleken blott hjelte... ". Den romantiska versberättelsen i Sverige 1820-1850, 1985
Elisabeth Mansén: Konsten att förgylla vardagen. Thekla Knös och romantikens Uppsala, 1993
