Kommer från det östligate Karelen, öster om Finlands nuvarande gräns mot Ryssland. Hon har studerat engelsk filologi vid Helsingfors Universitet och arbetade som lärare innan hon började leva av sitt författarskap. 1970-75 var hon ordförande i Finlands PENklubb.
Hon debuterade med novellsamlingen Noidanlukko (Låsbräken), 1959. Om evakueringen av befolkningen i Karelen har hon bl a skrivit i Elämä edestakasin (Livet tur och retur), 1964, Elämän evakkona, 1983 (Evakuerade för livet, 1985), och i den självbiografiska romantrilogin Talvisodan aika, 1989 (Vinterkrigets tid, 1990), Välirauha, ikävöinnin aika, 1990 (Längtans tid, 1991), som beskriver mellankrigstiden, och Jatkosodan aika, 1993 (Fortsättningskrigets tid, 1995).
Den experimentella erotiska romanen Tamara, 1972 (på svenska samma år), som blev hennes internationella genombrott, skildrar förhållandet mellan en sexuellt aktiv kvinna och en handikappad man. Även i många andra verk står en stark och självständig kvinna i centrum av berättelsen, t ex i romanerna Häätanhu, 1973 (Bröllopsdansen, 1981), Nainen kuvastimessa (Kvinnan i spegeln), 1962, och i Kesäja keski-ikäinen nainen (Sommar och en medelålders kvinna), 1970. Förutom fiction har hon även skrivit självbiografisk litteratur, Ihmisen ääni (Människans röst) från 1976 och Naisen päiväkirja (En kvinnas dagbok), 1978. I Ihmisen ääni gör hon upp med modersmyten.
Som ironisk och humoristisk vardagspoet har Eeva Kilpi utmärkt sig med Laulu rakkaudesta ja muita runoja, 1972, och Terveisin, 1976. Dessa samlingar kom på svenska 1980 med titeln Sånger om kärlek. I de senare diktsamlingarna Ennen kuolemaa, 1982 (Innan döden, 1984) och Animalia, 1987 (på svenska 1988) sätter Eeva Kilpi ett frågetecken för människans rätt att härska över naturen. Diktsamlingen Kiitos eilisestä, 1996 (Tack för igår, 1998), handlar om sorg och åldrande men även om kärlek och passion.
Uppdaterat av redaktionen 2011:
Sedan ovanstående biografi publicerades i Nordisk kvinnolitteraturhistoria har Eeva Kilpi gett ut romanen Unta vain, 2007 (Bara en dröm), samlade dikter 1972-2000 och Rajattomuuden aika, 2001 (Gränslöshetens tid: en berättelse om barndomen, 2004).
Hon har tilldelats en rad priser och utmärkelser, bl a Tack för boken-medaljen 2002 och Ferlinpriset 2007.
Litteratur om författaren: ett urval
Osmo Hormia: Fem finska författare, 1974
