Lärarinna, författare och pionjär. Hon var dotter till läkaren A.G. Drachmann, syster till diktaren Holger Drachmann, född och uppvuxen i Köpenhamn, gift med juristen och skolreformatorn Niels Juel-Hansen 1871 och mor till fyra barn.
En liberal barndomsmiljö fostrade en kvinna som studerade i Paris 1866, i Berlin 1870 och som tillsammans med sin man startade Köpenhamns första kindergarten. Med sitt gymnastikinstitut för kvinnor 1884-89 och översättningar av engelska sensationsromaner och rysk realism försörjde hon sina barn. Då handskemoralen (dvs kravet på sexuell avhållsamhet för bägge parter före äktenskapet, inspirerat av den norske författaren Bjørnstjerne Bjørnsons skådespel En Hanske, 1883), slog igenom, bröt hon med Dansk Kvindesamfund.
Under pseudonymen “Arne Wendt” debuterade hon 1881 med romanen Mellem 12 og 17 (Mellan 12 och 17, 1884), en studie i unga flickors dolda och förvirrade kärleksliv. Konstnärliga höjdpunkter är romanerna Terese Kærulf, 1896, och Helsen & Co, 1900 (Helsen & Comp. Roman, 1905), som skildrar en kvinnas utveckling till en hel människa i mötet med mannen i äktenskap och arbetsgemenskap. Erna Juel-Hansens eget liv var en ständig kamp mot dålig ekonomi, besvikelser och problem i äktenskapet. Hon framstår som en av de mest realistiska pionjärerna i dansk kvinnohistoria och kvinnolitteratur.
Litteratur om författaren: ett urval
Pil Dahlerup: Det moderne gennembruds kvinder, 1983
Elisabeth Møller Jensen: "Heksen og co." i: Litteratur og samfund 31, 1980
Pia Sigmun: Oldemor Erna, 1991
