Född i Stockholm, student 1937 och hedersdoktor i filosofi 1978. Första gången gift med David Isaksson och andra gången med litteraturhistorikern och författaren Erik Hjalmar Linder. Moderns medlemskap i Immanuelskyrkan gav hennes uppväxt en stark religiös prägel, något som präglade hennes tidiga romaner; Trädet, 1940, I denna natt, 1942, och Av krukmakarens hand, 1942. I den fjärde romanen, Ytterst i havet, 1950, som hon själv betecknade som sin egentliga debutroman, sker emellertid en dramatisk uppgörelse med både religionens och romanens konventioner.
Den religiösa problematiken, som även i fortsättningen märks i hennes romaner, kommer nu mera i bakgrunden och hon skriver en rad romaner och noveller om kvinnor och kärlek. I Kvinnohuset (R), 1952 skildrar hon kärlekens mysterium genom ett kollektiv av kvinnor, i Dit du icke vill (R), 1956 undersöker hon den kvinnliga kärlekens villkor genom att gå tillbaka i historien till häxprocesserna. Sin kanske mest kända och genomgripande kärleksskildring har Ulla Isaksson givit i De två saliga, 1962, där hon undersöker de speciella formerna för kärlek som kommer till uttryck genom den manliga härskarlusten och den kvinnliga underkastelsen.
I romanerna Paradistorg, 1973, och FödelseDagen, 1988, är utgångspunkten den åldrande kvinnan. Samtidigt med att hon är djupt engagerad i de problem den nya generationens kvinnor diskuterar, är hon kritisk till många av deras åsikter. I slutet av 1970-talet skrev Ulla Isaksson tillsammans med sin man Erik Hjalmar Linder en biografi i två band om Elin Wägner, Amason med två bröst, 1977, och Dotter af Moder Jord, 1980. I Boken om E., 1994, som var nominerad till Nordiska Rådets kulturpris, berättar hon om en arbetsgemenskap som bryts sönder och om en man som går förlorad medan han ännu lever.
Litteratur om författaren: ett urval
Inger Littberger: Ulla Isakssons romankonst, 1996
