Författaran blev född i Vaxholm och växte upp i Örebro, dotter till en kapten. Hon debuterade efter studentexamen och universitetstudier i Stockholm 1954 med fabeln I vår lilla stad och kom sedan dess att belysa och tillrättavisa de vuxnas universum genom att visa tillvaron från de utsatta, ofta ensamma barnens synvinkel. Det är ingen tillfällighet att hon tilldelats både Astrid Lindgren-priset, 1972, och H. C. Andersen-medaljen, 1974.
Hon fick sitt genombrott med böckerna om Hugo och Josefine, Josefine, 1961, Hugo och Josefin, 1962, och Hugo, 1966, som för första gången arbetar genom det tema som binder samman hennes böcker. I alla hennes böcker, vare sig de utspelas i en tids- och platsbestämd miljö som Elvisböckerna, 1972-77, eller i en mytologisk värld som i Glasblåsarns barn, 1964, och I klockornas tid, 1965, finner man samma sökande efter individens möjligheter att förverkliga jaget och låta (barn)jaget leva i frihet trots de gränser som inramar och begränsar livet.
Ofta är namnmagi ett väsentligt element i detta sökande. Skillnaden mellan verklighetens värld och det mytologiska universum upphävs nämligen mer eller mindre i de senare verken samtidigt med att ett verkligt psykologiskt landskap kartläggs, som i Skuggserien, Skuggan över stenbänken, 1982, …och de vita skuggorna i skogen, 1984, Skuggornas barn, 1986 och Skugg-gömman, 1988. Egna världar är från 1994, och i 1997 kom hennes sista bok, Annas blomma, ut.
Litteratur om författaren: ett urval
Carina Lidström: Sökande, spegling, matamorfos. Tre vägar genom Maria Gripes skuggserie, 1994
Ying Toijer-Nilsson: Skuggornas förtrogna: om Maria Gripe, 2000
