Katarina Frostenson

1953 -

Sverige

Född i Hägersten i Stockholm. Hon är fil kand, har arbetat som lärare, förlagsredaktör m m. Under 1980-talet skrev hon essäer och introduktioner till franska författare och översatte Marguerite Duras, Bernhard-Marie Koltés, Henri Michaux m fl. Tillsammans med maken Jean-Claude Arnault drev hon galleriet Forum som under 80-talet blev en viktig mötesplats för författare, musiker och bildkonstnärer. 1992 valdes hon in i Svenska Akademien.

I mellan (L), 1978, är den första boken i ett författarskap som fritt rör sig mellan olika genrer. I Den andra (L), 1982, I det gula (L), 1985, och Samtalet (L), 1987, undersöker hon jagets gränser i storstadens myller av skyltar, språk och information medan den prosalyriska Stränderna från 1989 uttrycker en önskan om att få slippa alla ord och benämningar. Ambivalensen inför språk och kommunikation fortsätter i Joner, 1991. Språket är här detsamma som våld och makt. Element ur folkvisor, nordiska ballader och antik mytologi blandas i en uppbruten och dramatisk diktsamling.

1992 gav hon ut Berättelser från dom, en stilistiskt stram och arkaisk roman om ett folk som bor på en plats före språket. I diktsamlingen Tankarna, 1994, som har självbiografiska drag, blir en yttre realistisk verklighet med förorter och trafikleder tydligare. Språket framställs nu som mindre hotfullt. Hennes dramatiska arbeten, som t ex Nilen, 1990, Traum och Sal P, 1996, är särpräglade teaterstycken som vidgar våra föreställningar om vad som egenligen kan spelas på en scen. 1998 framfördes operan Staden, med libretto av Katarina Frostenson och musik av Sven-David Sandström, på Operan i Stockholm. 1999 utkom diktsamlingen Korallen.

Uppdaterat av redaktionen 2011:

Sedan ovanstående biografi publicerades i Nordisk kvinnolitteraturhistoria har Katarina Frostenson gett ut dramatik, ett libretto, essä- och fotoböcker, och diktsamlingarna Karkas, 2004, Tal och Regn, 2008, och Flodtid, 2011.

Hon har tilldelats en rad priser och utmärkelser, senast Litteris et Artibus, 2007, och blev 2011 för andra gången nominerat till Nordiska Rådets litteraturpris.

Litteratur om författaren: ett urval

Staffan Bergsten: Klang och åter. Tre röster i samtida svensk kvinnolyrik, 1997

Aris Fioretos: "Frostensons mun" i: Madeleine Grive & Claes Wahlin (red): Att skriva sin tid, 1993

Carin Franzén: För en litteraturens etik: en studie i Birgitta Trotzigs och Katarina Frostensons författarskap, 2007

 Irene Matthis och Ebba Witt-Brattström: "En radikal kvinnlig negativitet. Samtal med Katarina Frostenson" i: Divan nr 5, 1992

Barbro Sigfridsson: Jagets plats: gestaltningen av det kvinnliga subjektet i Katarina Frostensons Nilen, Traum, Sal P och Staden, 2003

Björn Sundberg: Nedslag i nutida svensk dramatik: Katarina Frostenson, Kristina Lugn, Lars Norén, Agneta Pleijel, 2005