Uppvuxen i Helsingfors i en intellektuell, litterär miljö. Hon debuterade 1983 med dikter om urban och mental utsatthet; språket är redan långt mindre konventionellt än motivkretsen. Samspelet och kampen mellan kropp och språk blir mer markant i rum, berättelser (L), 1987. Kampen om språket utspelas tydligare mellan manligt och kvinnligt i genombrottsboken Falla (Eurydike) (L), 1991. Det poetiska språket tycks ofta växa ur känslosinnets sensationer, det gestaltas i ramsor, allitterationer, upprepningar. Vid uppläsningar har dikternas struktur ofta understrukits av musik.
De underliggande motiven tangerar ofta det våldsamma, mord och stympning. Offret kan undantagslöst läsas som kvinna. I åter (L), 1995, karakteriseras dikterna av en ännu djärvare rörelse mot sprängandet av hinder i uttrycket, en suggestiv stämning och en egensinnig interpunktion. I samlingen sitt ansiktes avtryck, eller stenens begär (i stenens tidlösa åder som bär, stenens tidlösa begär) (L), 1998, finner man en ytterligare fördjupning av det poetiska projektet, bilderna är t.ex. “sten” och “luft”, motiven grundläggande och mångtydiga: kropp, röst.
Uppdaterat av redaktionen 2011:
Sedan ovanstående biografi publicerades i Nordisk kvinnolitteraturhistoria har Agneta Enckell givit ut flera diktsamlingar, bl.a. Innanför/utanför: ((1+) 3 x 13 + (1+) 13): Eller (4 Olika Sätt Att Närma Sig Ett Landskap), 2005, och Anteckningar: [intill Ett Nordligt Innanhav]: (2005-2008), 2010.
Hon har bl.a. mottagit Svenska litteratursällskapets i Finlands pris 2006 och Gerard Bonniers Lyrikpris 2011.