Född i Trondheim i en framträdande ämbetsmannafamilj, uppvuxen i Kristiania och i Risør på Sorlandet. Hon bodde tillsammans med föräldrarna tills de båda dog 1887. Efter en vistelse på ett sanatorium blev hon upptagen i en vänninas familj och flyttade med dem till Kongsberg där hon sedan stannade resten av livet. Hon hade ingen formell utbildning men hade blivit undervisad i måleri.
Hon debuterade under signaturen K.E. med “En hverdagshistorie” i den radikala Nyt Tidsskrift 1884. Senare gav hon ut några barnberättelser och övertalades av en förläggare i Bergen att skriva barnböcker. 1890 kom Vi børn, af Inger Johanne, 13 Aar gammel och senare totalt 12 böcker där berättarrösten tillhör den unga Inger Johanne. Succén gjorde henne till “Inger-Johanne-böckernas författare” men hon skrev både barnböcker, bl a Maja. Fortælling for smaapiger, 1905, där hon kritiserar auktoritär barnuppfostran, och böcker för vuxna.
I novellsamlingarna Som kvinder er, 1895, och Ungt Sind, 1896, följer hon upp äktenskapskritiken och fokuseringen på det inskränkta kvinnolivet. Samma kritiska perspekiv finns i Maren Ragna. Et stykke livshistorie, 1907, och Thekla, 1908, medan Emerentze. En slegtshistorie, 1906, skapar en bild av en kvinna som formar sitt eget öde och blir ett starkt och mäktigt överhuvud på släktgården.
Litteratur om författaren: ett urval
Sonja Hagemann: "Dikken Zwilgmeyer" i: Vinduet, 1953
Jorunn Hareide: Protest, desillusionering, resignasjon. Dikken Zwilgmeyers forfatterskap for voksne, 1982
Sigrid Undset: "Dikken Zwilgmeyer" i: Jan Fr. Daniloff (red): Artikler og essays om litteratur, 1986
