Född i estländsk bondemiljö som Ella Murrik, flyttade 1904 till Finland och tog som första estländska kvinna en magistergrad. Var gift 1908-29 och fick en dotter. Då hon på 1920-talet slog sig på affärsverksamhet och blev skogs-, sågverks- och godsägare, höll hon politiska salonger och hade sommaren 1940 Bertolt Brecht boende hos sig. På grund av sina kontakter med Sovjet blev hon först dömd till döden, sedan till livstids fängelse åren 1943-44, men en ny regering benådade henne. Från 1945 till 1949 var hon chef för Finlands Radio.
Hon debuterade på estländska med skådespelet Talu lapsed (Barnen på gården), 1912, som efter premiären förbjöds i Estland och Finland. 1932 övergick hon till att skriva på finska men hennes manuskript refuserades av politiska skäl. Hon gjorde succé först då hon under pseudonymen Juhani Tervapää skrev dramat Kvinnorna på Niskavuori, 1936, den första delen av fem som översattes till 14 språk. Hennes dramatik kännetecknas av en slagkraftig dialog och ett tydligt kvinnoperspektiv. Hon samarbetade också med Bertolt Brecht vars skådespel Hr. Puntila och hans dräng Matti är baserat på Hella Wuolijokis förlaga.
Litteratur om författaren: ett urval
Jukka Ammondt: Niskavuoren talosta fuurakon torppaan, 1980
Kai Laitinen: Finlands Litteratur, 1988
E. Sögel och H. Puhvel (red): Eesti Kirjanduse Ajalugu III, 1969
Erkki Tuomioja: Ett stänk av rött: två systrar i revolutionens tjänst, 2008
