Maria Wine föddes i Köpenhamn av en ogift mor som lämnade bort henne. Först placerades hon på barnhem, senare hos adoptivföräldrar. Den tiden beskriver hon i boken Man har skjutit ett lejon, 1951. I Danmark träffade hon 1936 den svenske författaren Artur Lundkvist. De gifte sig samma år, bosatte sig i Sverige och äktenskapet varade till hans död 1991.
Maria Wine debuterade 1943 inom den modernistiska traditionen med Vinden ur mörkret. Hon hade tagit intryck av psykoanalys och surrealism och hon accepterade det primitivistiska program som förkunnades av gruppen “Fem unga” där hennes man var ledare. Utifrån en särartsfeminism utforskar hon kärleken i sin lyrik. Under andra världskriget skrev hon ingen traditionell beredskapslyrik, men en dikt som “Vakna skogssjö!” bör 1945 ha ingett hopp. Från och med Feberfötter, 1947, blir hennes lyrik mera personlig. I Ring i ring, 1948, berättas om pubertet och sinnlighet. I Minnena vakar, 1994, återanvänds tidigare utgivna texter, nu som självbiografi. Här publicerar hon bl a brev från Artur Lundkvist.
Kärleken brukar ses som Maria Wines huvudtema. Hennes lyriska stil har utvecklats mot enkelhet och hennes poesi har setts som en kommentar till hennes liv. 1997 utkom Utan längtan – inget liv. Dikter. 1998 fick hon Gustaf Fröding-sällskapets lyrikpris “för en livslång lovsång till kärleken, till sinnena, en modern Höga Visan av befriande skönhet och intensitet”.
Litteratur om författaren: ett urval
Jan Arnald, Ingemar Haag, Johan Persson (red): Skeppsbrott: en antologi om Artur Lundkvist och Maria Wine, 2004
Eva Bruno: "Förord" i: Under höstens stjärnor, dikter i urval 1970-1980, 1982
Artur Lundkvist: "Förord" i: Där skönheten tigger sitt bröd, dikter i urval, 1970
René Diaz Vásquez: "Förord" i: Kärleken, den ljusa, den mörka, dikter i urval, 1985
