Lärardotter från Sääminki i Savolax. Hon blev fil mag 1950, gifte sig andra gången med författaren Paavo Haavikko, som hon fick två barn med, och kallades ofta “shaman” eller “sierska”.
1952 debuterade hon med diktsamlingen Häät (Bröllop) och använder, i motsats till övriga finska 50-talsmodernister, folkdiktningen som inspirationskälla. Såväl hennes lyrik som prosa innehåller ett starkt bildspråk och mytiskt stoff, även i de fem romanerna om kvinnors strävan efter identitet och deras brustna drömmar som t ex Kaikki naiset näkevät unia, 1960 (Kvinnors drömmar, 1961), och Tunteet, 1962 (Känslor, 1963). Den enkla, konstaterande stilen blev efterhand frodigare och tragik och komik flätades ihop.
Postumt utkom romanen Hanen olivat linnut, 1967 (Fåglarna var hans, 1994), som beskriver förhållandet mellan en prästänka och hennes androgyna tjänsteflicka. Tre volymer av Marja-Liisa Vartios dagsboksanteckningar och brev kom ut 1994, 1995 och 1996, redigerade av Anna-Liisa Haavikko.
Litteratur om författaren: ett urval
Sirkka-Liisa Särkilahti: Marja-Liisa Vartion kertomataide, 1973
