Född i Köpenhamn och uppvuxen i en godsägarfamilj på Nordsjälland. Hon tog studenten 1971 och blev cand mag i danska och idrott vid Köpenhamns Universitet 1977. En kortare period var hon idrottslärare på Fyn. Hon är gift med litteraturforskaren Bo Hakon Jørgensen.
Med debutsamlingen Når der går hul på en engel, 1981, stod hon under 1980-talet tillsammans med Michael Strunge, Søren Ulrik Thomsen och Juliane Preisler i spetsen för en ung generation som förnyade lyriken och lyrikläsningen. 1982 gav hon ut generationsantologin Konstellationer: Lyrik 1976-1981, och 1985 antologin Transformationer. Poesi 1980-85.
Hennes författarskap ligger i ett spänningsfält mellan symbolism, romantik och modernism och hennes litterära släktskap räknar in både diktare som romantikern Emil Aarestrup och modernistiska lyriker som Katarina Frostenson. Kännetecknade av en tämligen säregen skönhet och känslostyrka är kroppen, drömmen och döden centrala punkter i hennes universum och med sina uppläsningar, även till musikackompanjemang, har hon givit läsare i hela Norden del i den lyriska genrens möjligheter till både skönhet och djup. Huvudverken i författarskapet är diktsamlingarna Springflod, 1985, Hvid feber, 1986, Sekundernes bro, 1988, och Territorialsang, 1994.
1991 gav hon ut Over vandet går jeg. Skitse til en poetik (Over vattnet går jag, 1997), där hon bl a reflekterar över sin arbetsprocess och sin uppfattning av diktningens estetiska och existentiella betydelse och möjlighet. Hon har skrivit flera dramatiska arbeten; enskilda dikter och samlingar har översatts till flera språk. 1989 blev hon medlem i Det Danske Akademi. 1998 utgav hon Dronningeporten (L), som hon fick Nordiska Rådets litteraturpris för.
Uppdaterat av redaktionen 2011:
Sedan ovanstående biografi publicerades i Nordisk kvinnolitteraturhistoria har Pia Tafdrup gett ut en rad diktsamlingar: Tusindfødt, 1999, Hvalerne i Paris, 2002, Tarkovskijs heste, 2006, Det drømte træ, 2007, Boomerang, 2008, och Trækfuglens kompas, 2010.
Dessutom har hon skrivit de två romanerna Hengivelsen, 2004, och Stjerne uden land, 2008.
Hon har bl a tilldelats Nordiska Rådets litteraturpris 1999, Søren Gyldendal Priset 2005, Svenska Akademins Nordiska Pris 2006, och 2001 blev hon riddare av Dannebrogsordenen.
Litteratur om författaren: ett urval
Marianne Barlyng: "Lysets engel - en Tafdrupkomposition" i: Neal Ashley Conrad m fl (red): Perspektiver i nyere dansk litteratur, 1997
Poul Borum: "POe-(RO)-tik, om Pia Tafdrup og tre andre kvindelige lyrikere" i: Kritik nr 66, 1984
Carsten Dilling (red): Mindst ét sår har kroppen altid. Pia Tafdrups forfatterskab, 1995
Susanne Kemp: "At skrive ned eller op: poetik og praksis hos Søren Ulrik Thomsen og Pia Tafdrup" i: Synsvinkler, årg 15, nr 33, 2006
AnneMarie Mai (red): Digtning fra 80'erne til 90 'erne, 1993
Renate Recke: "Stor, stoiker, størst: om rum og struktur som udtryk for visse aspekter af stoicisme i Pia Tafdrups ”sekundernes bro”" i: Nordica, bd 26, 2009
Bendikte F. Rostbøll: "Dyr og engle i én krop: kroppen som tema og tegn i Pia Tafdrups digtning" i: Fønix, årg 22, nr 1, 1998
