Dotter till en bankrutt godsägare. Hon gifte sig med en travtränare i Värmland och blev själv Sveriges första kvinnliga travtränare.
Hon debuterade 1924 med romanen Den steniga vägen till lyckan och drömde hela sitt liv om att skriva en “riktig” bok men blev genom ett upprörande slavkontrakt med sitt förlag tvungen att producera 150 populärromaner för att klara sin ekonomi.
Som titlarna låter ana, t ex Manhatarklubben, 1933, handlar hennes romaner om kvinnor vars kritiska inställning till manssamhället försvinner vid mötet med drömprinsen. Sigge Stark gav också ut två djurböcker under eget namn, Kamrat Hund, 1953 och Mina vänner djuren, postumt utgiven 1965.
Litteratur om författaren: ett urval
Eva Heggestad: "En smula karlavulna med ändå vekt kvinnliga: byxroller i Sigge Starks romaner" i: Omklädningsrum: könsöverskridanden och rollbyten från Tintomara till Tant Blomma, 2004
Yvonne Leffler: "Passioner och hembygdsromantik" i: IASS Study Conference, Budapest 1993
Bo Niklasson: Vem var Sigge Stark?, 1990
Kerstin Strandberg: "Sigge Starks produktionsvillkor" i: Lars Ardelius og Gunnar Ryström (red): Författarnas litteraturhistoria 3, 1978