Född i Tammerfors, dotter till en disponent. Blev fil kand och bibliotekarie, arbetade som arkivarie och reklamskribent 1943-51 och som redaktionssekretare på litteraturtidskriften Parnasso 1952-55. Hon är skild från översättaren Juhani Jaskare.
Hennes debutroman Ennen sotaa oli nuoruus (Förkrigsungdom), 1942, skildrar studenter på 1930-talet. Centralt står Tammerfors-trilogin, Himmun rakkaudet (Himmus kärlekar), 1971, Korenden tähden (För fåfängans skull), 1972, och Ruusuköynnös (Rosengirlangen), 1973, som, sett ur en medelklasssynvinkel granskar den turbulenta perioden med nationella konflikter. Ett slags fortsättning får vi med Santalahden aika (Santalahtis tid), 1986, och Kulmatalon perhe (Familjen i hörnhuset), 1988, där vi är framme i 1980-talets förändrade samhälle. Hon har även givit ut romanen Tyttölapsi (Flickebarnet), 1992, samt några historiska romaner och har dessutom arbetat med litterära översättningar och litteraturkritik.
Litteratur om författaren: ett urval
Pekka Tarkka: "Eila Pennanen. Reality versus Morality" i: Books from Finland, 1982
