Född i Kristinehamn, efter flickskolan arbete som journalist och i bokhandel, därefter reklamutbildning i Stockholm. Biblioteksanställd i hemstaden 1945 och i Borås från 1953. Från giftermålet 1939-42 bar hon efternamnet Nerman, medan flicknamnet Nyström var hennes pseudonym som poet.
Hon debuterade 1944 med Vattenspegel (L), som följdes av Kamé (L) 1946 och Droppar av sten (L), 1948. Galjonsbilder eller karyatider av sten talar här om spända och tyglade krafter, men i Glesnader (L), 1957, lämnar hon stenens beständighet till förmån för den sand som snabbt skingrar alla tecken och former. Med lyrisk precision i den fria versen beskriver Ingrid Nyström naturen som ett inre strövområde.
