Började efter studenten på 1970-talet studera psykologi i Köpenhamn, har arbetat som kulturjournalist och översättare, varit gift två gånger och är mor till två barn.
Efter debuten 1976 med diktsamlingen Kopar (Koppar) fick hon sitt genombrott med romanen Hægara pœlt en kýlt (Lättare sagt än gjort), 1978, där sagoberättelsen om prinsessan som blir bortrövad smälter samman med knarkmiljöns speciella språk och rusets “äventyr” i 1970-talets Christiania i Köpenhamn.
De viktigaste verken är Göturœsiskandídatar (Kloakkandidaten) (R), 1979, och Sætir strákar (Söta pojkar) (R), 1981. Författarskapet handlar om unga förvirrade människor från arbetarklassen, som ställda inför en hård verklighet, tar sin tillflykt till rusmedel och dagdrömmar.
