Växte upp hos sina morföräldrar i Viborg på Karelska näset då hennes mor dött i barnsäng. Hon gick i samskola och evakuerades 1939 till Helsingfors. Fram till 1946 arbetade hon i försäkrings- och förlagsbranschen varefter hon försörjde sig som författare, översättare och kritiker.
Eeva-Liisa Manner debuterade 1944 med diktsamlingen Mustaa ja punaista (Svart och rött) men fick sitt egentliga genombrott med Tämä matka (Denna resa), (L), 1956. Hennes författarskap spänner från dikter om intima sinnestillstånd och naturen till kulturfilosofiska och politiska, satiriska dikter av vilka de viktigaste är Niin vaihtuivat vuoden ajat (Så förvandlas årstiderna), 1964, Fahrenheit 121, 1968, och Kuolleet vedet (Döda vatten), 1977. I hennes drama- och prosaverk är ämnena ofta människo- och kvinnolivets tunga, hårda villkor. Formen är myternas och vardagens. Till denna grupp hör bl a Poltettu oranssi (Bränd orange) (D), 1968, och Varokaa voittajat (R), 1972 (Mainakes hund, 1974).
En existentiell och humanistisk etik är central i författarskapet. Hennes stil varierar från det våldsamma över det lekfullt groteska till det sensuella och sublimt lyriska. 1994 gav hon ut Ikäviä kirjailijoita (Es).
Litteratur om författaren: ett urval
Tuula Hökkä: Eeva Liisa Mannerin kirjailijantyön ja tutkimusken bibliografia, 1991
Tuula Hökkä: Mullan kirjoitusta, auringon savua. Näkökulmia Eeva-Liisa Mannerin runouteen ja sen modernisuuteen, 1991
Pekka Mattila: Anomalioiden osuus Eeva-Liisa Mannerin lyriikassa 1-2, 1972, 1974
