Uppvuxen i borgerlig miljö i Skövde. Hon blev fil kand 1972, gifte sig ung men bröt sig ur äktenskapet och flyttade in i Jarl Hammarberg-Åkessons kollektiv. 27 år gammal fick hon en dotter. Hon har bl a arbetat som skolbibliotekarie och handikappassistent, senare som kritiker i bl a Svenska Dagbladet och är känd som reportagejournalist och fin essäist med ämnen som Sonja Åkesson och Hjalmar Gullberg.
Hon debuterade med diktsamlingen Om jag inte, 1972, men slog på allvar igenom mediamässigt 1983 med Bekantskap önskas med äldre bildad herre (L). I dag, då hon är lika känd för sin dramatik som för sin poesi, handlar hennes texter ofta om sorg och alienation. Kristina Lugn, vars diktning och dramatik har sitt ursprung i periodens nya språkmedvetna strömningar, har gång på gång tvingats förklara att författarskapet inte är självbiografiskt. Titeln på diktsamlingen Hundstunden. Kvinnlig bekännelselyrik till diktsamlingen Hundstunden, 1989, kan läsas som en ironisk kommentar till detta fenomen. Antologin Samlat Lugn. Dikter och Dramatik, kom ut 1997.
Uppdaterat av redaktionen 2011:
Sedan ovanstående biografi publicerades i Nordisk kvinnolitteraturhistoria har Kristina Lugn gett ut diktsamlingen Hej då, ha det så bra!, 2003, och skrivit ett stort antal pjäser.
Hon har tilldelats en lång rad priser, bl a Doblougska priset 1999, Stiftelsen Selma Lagerlöfs litteraturpris 1999, Bellmanpriset 2002, Gustaf Fröding-sällskapets lyrikpris 2007 och Övralidspriset 2009. 2006 valdes Kristina Lugn in i Svenska Akademien.
Litteratur om författaren: ett urval
Ann-Helén Andersson: "Jag är baserad på verkliga personer": ironi och röstgivande i Kristina Lugns författarskap, 2010
Lars Elleström: "Kön och ironi. En linje i samtida svensk lyrik" i: Synsvinkler, 1995
Pia Ingström m fl: Hemmet, rummet och revolten. Studier i litterärt gränsöverskridande, 1996
Björn Sundberg: Nedslag i nutida svensk dramatik: Katarina Frostenson, Kristina Lugn, Lars Norén, Agneta Pleijel, 2005
Isabell Vilhelmsen: "Tända ljus för en själ: en analys av Kristina Lugns dikt om Gun" i: I klänningens veck, 1998
