Född på Mysen och uppvuxen hos sina morföräldrar i Bergen. Avbröt en utbildning till bildkonstnär för att istället bli författare. Det tidigare intresset för visuell konst spårar man dock överallt i hennes textproduktion. Hon bor i Bergen och är mor till tre barn.
Alltfrån den tidiga debuten med antologin Atte fra Bergen, 1969, har hon varit mycket produktiv. Hennes karaktäristiska prosalyriska stil gör det svårt att genrebestämma texterna. Det gäller den första egna bokutgivningen, romanen Most, 1972 och texter som Tenk om isen skulle komme, 1974, Alltid skyer over Askøy, 1976, Mørkets muligheter, 1976, och Fanget villrose, 1977. Sitt stora genombrott som författare fick hon med den prosalyriska romanen Sug, 1979 (på svenska 1983), som i högsta grad gjorde kritikerna begeistrade. Med hörspelen Du, bli her, 1979, och Måkespisere, 1982, som hon fick Prix Italia för, tog författarskapet en avgörande vändning. Härefter följde en rad hörspel och dramer: skådespelet Vinteren revner, 1983, hörspelet Lydia, 1984, radioföreställningen Vift. En barnesang, 1985, och Fornuftige dyr, en dramatisk triptyk (tredelat verk), 1986. Teatern och etermedierna öppnade för nya radikala experiment. I dramatiska arbeten som Kan du elske? (NKR-TV), 1982, Dusj, 1 opera for 2 (Festspelen i Bergen), 1984, Balansedame. Fødsel er musikk, 1984, Dobbel nytelse, 1988, Badehuset (i samarbete med Verdensteatret), 1990, och Tiden mellom tidene (i samarbete med Lilith teater), 1991, använder hon sig av konstnärliga uttrycksmedel som dans, bilder och musik. Hon har även skrivit barnböckerna Lille Pille og Lille Fille i den dype skogs teater, 1990, Hund får besøk, 1992, och Den riktige vind, 1996. Dramatrilogin Barock Friise, 1993, Maria Q, 1994, och Rhindøtrene, 1996, utgår från historiska personligheter som Cecilie Løveid med diktarens frihet placerar i respektive tidsepok. Flera av de ovan nämnda arbetena har utgivits eller spelats i flera länder.
Cecilie Løveid anses som en av de mest betydande och mest originella författarna inom nyare norsk litteratur och teater och är en central gestalt i förnyelsen av den nordiska modernismen.
Uppdaterat av redaktionen 2011:
Sedan ovanstående biografi publicerades i Nordisk kvinnolitteraturhistoria har Cecilie Løveid gett ut lyrik i Mykt glass, 1999, Spilt. Nye dikt,, 2001, Gartnerløs, 2007, Nye ritualer, 2008, och Svartere bunader, 2010. Hon har skrivit dramatik med titlarna Østerrike, 1998, Sapfokjolen, eller Det hvite smykket som opphever mørket, 1998, Kattejomfruen, 2001, och Visning, 2005. Dessutom har hon gett ut flera barnböcker.
Løveid har tilldelats ett antal priser, bl a Doblougpriset 1990, Amalie Skram-priset 1998, Ibsenpriset 1999 och Gyldendalpriset 2001.
Litteratur om författaren: ett urval
Merete Morken Andersen (red): Livsritualer: en bok om Cecilie Løveids dramatikk, 1998
Gerd Hjelle Bondhus: "Jeg kom for å lytte jeg kom for å se". Ein studie i Cecilie Løveid sin dramatikk, 1991. Irene Engelstad (red.): Norsk kvinnelitteraturhistorie, bd 3, 1990
Nina H. Laeskogen: Tekst og fødsel: melankoli og mangfold i Cecilie Løveids Balansedame, 1998
Wenche Larsen: Skuespillet om kvinnekroppen: bildets og kroppens betydning i Cecilie Løveids dramatikk, 2005
Øystein Rottem: "Cecilie Løveid - løfter om frigjøring" i: Norsk litteraturhistorie. Efterkrigslitteraturen, bd 2, 1997
Tanya Thresher: Cecilie Løveid: engendering a dramatic tradition, 2005