Växte upp i ett köpmannahem i Idensamli i norra Savolax. Försörjde sig efter språkstudier, bl a i latin vid Helsingfors Universitet, som korrekturläsare och banktjänsteman. 1951 gjorde hon en resa till Italien.’
Efter debuten 1949 med diktsamlingen Kääpiöpuu (Dvärgträd) gav hon ut fem diktsamlingar som kretsar kring självrannsakan, andlighet och naturmystik. De mest betydande verken är Kuningas Kultatakki (Kungens guldkappa) (L), 1950, Pohjajäätä (Grundis) (L), 1952, och Kalliopohja (Klippgrund) (L), 1955. Hon tillhörde en viktig kvinnogrupp i den finska efterkrigslyriken som höll fast vid och utvecklade folkdiktningens universum och rytmik i en period då andra sökte inspiration i den anglosachsiska modernismen. Hon har dessutom översatt bl a Emily Dickinson.
Litteratur om författaren: ett urval
Matti Palm: "Hanen elämänsä matka Helvi Juvonen Italiassa" i: Katriina Kajannes (red): Nainenja kirjallisuus, 1989
Mirkka Rekola: "Päivää loistavampi" i: Mirjam Polkunen och Auli Viikari (red): Kirjailijat kirjailijoista. Suomalaisia kirjailijoita, 1982
Juhani Salokannel: "Pohjajäätä, Helvi Juvonen" i: Linnasta Saarikoskeen. Suomalaisia kirjailijakuvia, 1993
