Med sin verbala träffsäkerhet, moderna ironiska prosa och dramatik om skenhelighet, dubbelmoral och borgerlig familjeidyll var hon en författare av internationell klass. Hon var godsägardotter från Kuopio, universitetsutbildad och olyckligt gift med litteraturprofessorn Vilja Tarkiainen.
Långt innan novelldebuten 1905 visste hon att hon ville bli författare. Arbetet med de korta brev- eller dagboksaktiga novellerna följdes 1911 av hennes dramatiska arbeten, i början komedier som Miehen kylkiluu (Mannens revben), 1914, och den skandalomsusade Tohvelisankarin rouva (Toffelhjältens fru), 1924, men senare också tragedier som Klaus, Louhikon herra (Klaus, herren på Louhikko), 1939. Maria Jotuni skrev också barnböcker och aforismer samt översatte bl a danska Karin Michaëlis till finska.
Litteratur om författaren: ett urval
Liisa Hakola: Rikkautta jos rakkauttakin Maria Jotunin naiskuva, 1993
Helka Mäkinen: "Maria Jotuni (1880-1943)" i: Portraits of Courage: Plays by Finnish Women, 1997
Irmeli Niemi: "Demoner och drömmar: Maria Jotuni och August Strindberg: några beröringspunkter" i: Kunskapens hugsvalelse, 2003
