Lärardotter från en liten kustort på Sydvästlandet. Hon tog lärarexamen och studerade pedagogik i England och Norden. Hon satt i styrelsen för Rithöfundafélag Islands (Islands författarförening) 1958-60 och var ordförande för samma förening från 1964 till sin död. Hon var gift, mor till två barn och skrev många av sina romaner sjuk och sängliggande.
1934 debuterade hon med den första av sina totalt 18 titlar. I sina romaner för vuxna behandlar hon tabubelagda ämnen som frigiditet, aborter, anorexi och melankoli. Författarskapet utvecklades estetiskt från realism till kritisk modernism. Stilen karaktäriseras av minimalism och dramatisk framställning. Hennes första roman för vuxna, Arfur (Arv), 1941, en kollektiv roman skriven i snabbt tempo, fick lovande kritik.
Huvudverket, i fyra volymer, Úr minnisblöðum Þóru frá Hvammi (Ur Þoru från Hvammurs anteckningar), 1954-64, följer Þóras kamp för utbildning och ett självständigt liv medan plikten för henne ner i en allt djupare depression. Den lyriska romanen Min liljan frið (Min sköna lilja), 1961, om en anorektisk ung flicka kring sekelskiftet, tematiserar den kvinnliga konstnärens identitetsutveckling och uttrycksmöjligheter. Den postumt utgivna romanen Villieldur (Vild eld), 1967, en försvarsskrift för en kvinna som dräpt sin man, är en modernistisk, uppbruten och tvetydig text.
Litteratur om författaren: ett urval
Dagný Kristjánsdóttir: Kona verður til. Um skáldsögur Ragnheið ar Jónsdóttur fyrir fullorðna, 1996
