Århundradets mest firade danska skådespelare. Hun växte upp i en splittrad och oharmonisk familj i Köpenhamn. Föräldrarna var fattiga tyska emigranter, fadern katolik och modern judinna och själv var hon näst yngst i en syskonskara på nio. Hon började på Det Kongelige Teaters Balettskola 1820 och debuterade som skådespelare 1826. Fyra år senare flyttade hon in hos Thomasine Gyllembourg för att året efter gifta sig med sonen Johan Ludvig Heiberg. Hon var fast anställd på Det Kongelige Teater 1829-64 och regissör 1867-74.
Anonymt skrev hon “doft-vaudeviller” som En Søndag paa Amager, 1847 (En söndag på Amager, 1862), och Abekatten, 1849 samt en hel del artiklar, bla “En Mode-Artikel”, 1844, och “Qvinde-Emancipation”, 1851. Hon gav 1882 ut en bok om svärföräldrarna, Peter Andreas Heiberg og Thomasine Gyllembourg. En Beretning, støttet paa efterladte Breve. Postumt utkom Et Liv gjenoplevet i Erindringen 1-4, 1891-92, (återutgivet 1987), påbörjat 1855 och i dag ansedd som ett huvudverk inom den nordiska memoarlitteraturen. Det anmärkningsvärda är att memoarerna också innehåller en rad mera teoretiska reflexioner över teaterkonsten och skådespelarens sociala liv. Av sin samtid, bl a Georg Brandes, blev memoarerna kritiserade som icke trovärdiga.
Litteratur om författaren: ett urval
Erik Aschengreen: Fra Trine Rar til Maria Stuart, 1961
Marianne Ninna Philipsen: Den dæmoniske lidenskab, 2005
Karin Sanders: "Johanne Luise Heiberg: Erindringer" i: Poul Schmidt m fl (red): Læsninger i dansk litteratur, bd 2, 1998
Steve Smith: "Kierkegaard, Johan Ludvig og Johanne Luise Heiberg" i: Den danske tilskuer, nr 5, 2005
Bodil Wamberg: Johanne Luise Heiberg. Kærlighedens stedbarn, 1987
