Efter studentexamen har hon studerat film- och teaterproduktion i Moskva och i Havanna. Hon har bott utomlands i 12 år, arbetat som journalist, filmkritiker och översättare från ryska och spanska. 1994-98 har hon varit ordförande i Islands Författarförening. Hon är skild två gånger och har två barn.
1974 debuterade hon med diktsamlingen Þangað vil ég fljúga (Dit vill jag flyga), vars huvudtema är utlandsvistelsen och kulturskillnaderna. Formen är stram, språket enkelt men rytmiskt och ett socialistiskt engagemang genomsyrar dikterna. Den andra diktsamlingen Orðspor daganna (Dagarnas ordspår), 1983, har som tema detta att vara främling i sitt eget land, inspärrad i andras föreställningar.
Nú eru að rir tímar (Nu är tiden en annan) (L), 1989, präglas av en ironisk distans till tidigare ideal. Dikterna är nu ännu mera lågmälda och minimalistiska, medan de i Höfuð konunnar (Kvinnans huvud) (L), 1995, är feministiskt engagerade med underfundig humor och ironi.
Uppdaterat av redaktionen 2011:
Sedan ovanstående biografi publicerades i Nordisk kvinnolitteraturhistoria har Ingibjörg Haraldsdóttir gett ut diktsamlingen Hvar sem ég verð, 2002, och sina memoarer i Veruleiki draumanna, 2007.
