Född i Bergen, uppvuxen i Nordfjord, Askvold och Slagnes på Sunnmøre. Tog studenten i Volda 1924, var guvernant i Finnmark ett år, gick därefter på Treiders handelsskola i Kristiania, arbetade på kontor och skrev dikter på fritiden. 1931 gifte hon sig med lektorn och författaren Anders Hagerup och blev mor till två barn. Som politiskt radikal var hon medlem av den socialistiska Mot Dag-kretsen och arbetade för tidskriften Kvinnen og tiden 1946-56 och för kommunistpartiets tidning Friheten 1946-49. 1973-76 var hon redaktör för den alternativa barntidningen Maurtua.
Hon debuterade som lyriker med diktsamlingen Jeg gikk meg vill i skogene, 1939, och skrev totalt nio diktsamlingar; Fra hjertets krater, 1964, var den sista. Under ockupationen gav hon i Sverige ut diktsamlingen Videre, 1944. I Norge älskas hon i synnerhet för en engagerad politisk motståndslyrik men är också känd för sina kärleksdikter. Tonfallet är ofta intensivt och ironiskt, formen stram och traditionell, språket enkelt. Hon har också skrivit noveller, radiopjäser, memoarer och barnböcker samt nyskapande och originella dikter för barn: Så rart, 1950, Lille Persille, 1961, och Den sommeren, 1971.
Litteratur om författaren: ett urval
Irene Engelstad m fl (red): Norsk kvinnelitteraturhistorie, bd 3, 1990
Klaus Hagerup: Alt er så nær meg: om Inger Hagerup, 2003
Karin Beate Vold: "Sånn vil du ha meg. Feministisk synspunkt på Inger Hagerups lyrikk" i: Mai Bente Bonnevie m fl (red): Et annet språk. Analyser av norsk kvinnelitteratur, 1977
