Född i Bureå, Västerbotten. Familjestrider och föräldrarnas katastrofala äktenskap fick henne att älska djur högre än människor och till att misstro den erotiska kärleken och parförhålllandet. Som vuxen och bosatt i Stockholm har hon omgivit sig med katter.
Kärleken är för henne omgärdad av upplevelser av förlust och vämjelse. Det är först och främst kvinnorna som uttrycker den antiromantiska hållningen, gärna med älskarens död som belöning. Energin i hennes konst springer fram som en känsla av hämnd, riktad mot både mannen och tillvaron som sådan och en fysisk och psykisk kränkning är ett mörkt, inte uttalat, centrum i hennes universum. Bedrägeriet, 1960, och den därpå följande Isgrottan, 1961, är cyniska och nattsvarta berättelser. Bland de senare romanerna finns Skelettkusten, 1980, Mätartavlan, 1985, Kattfötterna, 1988, Fisken och krokodilen, 1991.