Växte upp i Köpenhamn i en inflyttad tysk pietistisk prästfamilj. Ett resonemangsäktenskap 1782 med den förmögne köpmannen Constantin Brun gav en sådan ekonomisk grund att hon både kunde resa och hålla salong. Hon fick fyra barn och åren 1795-1810 reste hon ständigt i Europa med sin platoniske älskare, filosofen Carl Victor von Bonstetten. Från 1792 till 1835 höll hon salong på Sophienholm och blev berömd över hela Europa särskilt för dottern Idas levande tablåer.
Friederike Brun debuterade 1782 med en samling tyska dikter och prosastycken utan titel. Mest betydande är minnesboken Wahrheit aus Morgenträumen und Idas ästetische Erziehung, 1824, prosasamlingen Römisches Leben 1-2, 1833 och brevväxlingen med Caroline von Humboldt Frauen zur Goethezeit. Det omfattande författarskapet visar på ett känsligt sinne och ett modernt försök att skapa en psykologisk självförståelse i en personligt estetisk form utan motsvarighet i periodens skandinaviska litteratur, men representativ för 1700-talets europeiska smak och helt i överensstämmelse med väninnorna Mme de Staëls och Angelica Kaufmanns uttrycksformer.
Litteratur om författaren: ett urval
Carol Hanbery MacKay: "Lines of confluence in Frederika Bremer and Charlotte Brontë" i: Nora: Nordic Journal of Women’s Studies, no 2, 1994
Karen Klitgaard Povlsen: "Friederike Brun around 1800: episodes from travelling in Italy - the Lake of Albano" i: Analecta Romana Instituti Danici, Vol. 28, 2001
Karen Klitgaard Povlsen: "Friederike Brun på Sophienholm" i: Lyngby-bogen, 2000/2001
Inge Lise Rasmussen Pin: Friederike Brun, 1992
Anne Scott Sørensen (red): Nordisk salonkultur, 1998
Peter Braams Valöre: Guldaldertidens kvinder, 1989
