Född och uppvuxen i en litterär miljö i Oslo som dotter till den modernistiske lyrikern Paal Brekke. Hon är utbildad typograf men har också arbetat som journalist och lärare. 1987-91 var hon ordförande i Den Norske Forfatterforening och under 90-talet även medlem i Nordiska Rådets priskommitté. Hon är gift och har tre barn.
Debutromanen, Jenny har fått sparken, 1976 (på svenska 1977), är tidstypisk agitationslitteratur om en solidaritetsstrejk, arrangerad av kvinnor. I senare romaner som bl a Den gylne tonen, 1980, och Filmen om Chatila, 1983, fortsätter författarskapets feministiska och vänsterorienterade inriktning. Hon har också bidragit till antologin Women. A World Report som kom ut i samband med FN:s kvinnokonferens i Nairobi 1985. 1994 gav hon ut romanen Granitt och 1996 den högaktuella Ibsens røde lykt om behandlingen av sexuellt avvikande. Hon har dessutom skrivit romaner för barn och ungdom. 1997 kom Blindramme (N).
Uppdaterat av redaktionen 2011:
Sedan ovanstående biografi publicerades i Nordisk kvinnolitteraturhistoria har Toril Brekke gett ut romanerna Aske, 1999, Sara, 2001, Brostein, 2003, Bergskatt, 2004, Drømmen om Amerika, 2006, Gullrush, 2008, och Det lovede landet, 2010. Hon har dessutom skrivit novellsamlingen Enkenes paradis, 2000, barn- och ungdomsböcker och en biografi om sin far, Paal Brekke – En kunstner. Et liv, 2002.
Hon har tilldelats Riksmålsförbundets litteraturpris 2000 och Amalie Skram-priset 2004.
Litteratur om författaren: ett urval
Willy Dahl: "Fra samfunn til samliv" i dens: Norges litteratur 3. Tid og tekst 1935-1972, 1989
Irene Engelstad m fl (red): Norsk kvinnelitteraturhistorie, bd 3, 1990
Asfrid Svensen: "Den gylne tonen som forstummet. Toril Brekkes roman — en situasjonsrapport om familie og parforhold anno 1980" i Vinduet, nr 2, 1982
