Jytte Borberg

1917 - 2007

Danmark

Född i Schweiz. Hennes far var tandläkare. Då hon debuterade sent 1968 med den modernistiskt präglade novellsamlingen Vindebroen var hennes bakgrund en utbildning till laboratris , tre vuxna barn och 29 års äktenskap med överläkaren i psykiatri Allan Borberg.

Under 1970-talet förenade hon inspirationen från kvinnorörelsen, se Turné (R), 1974, med sin egen definition av frihet, knuten till det ovanliga, det galna och till konsten. Romanen Orange, 1972, är en grotesk frigörelsehistoria medan galenskapstemat är centralt i romanerna Sjælen er gul, 1981 (Själen är gul, 1982), och Slaraffenland 1982 (Schlaraffenland, 1983). Sitt genombrott hos läsarna fick hon med Eline Bessers læretid, 1976 (Eline Bessers lärotid, 1978), och Det bedste og det værste. Eline Besser til det sidste, 1977 (Det bästa och det värsta. Eline Besser till slutet, 1979), som handlar om tjänsteflickans Elines liv som hönsuppfödare.

Tvivlsomme erindringer, 1990, blev en surrealistisk summering av ett kvinnoliv där tid, rum, kropp och känslor blandas i en collageliknande teknik. Det västjylländska landskapet är utgångspunkten i Novemberløgne (R), 1985, och den historiska romanen Løslad kaptajnen, 1992. Den exotiska robinsonaden Verdens ende, 1996, gav henne kritikerpriset. Jytte Borberg skrev också drama både för radio och teater.

Uppdaterat av redaktionen 2011:

Sedan ovanstående biografi publicerades i Nordisk kvinnolitteraturhistoria gav Jytte Borberg ut romanerna Himmelsengen, 1999, Kunne I mærke, da I blev små? (Letlæst for voksne), 2000, Det er tilladt at smile, 2001, Alle steder og ingen steder, 2003, Fantomsmerter, 2005 och Skråskrift, 2007.

Litteratur om författaren: ett urval

Torben Brostrøm och Mette Winge (red): Danske digtere i det 20. århundrede, bd 4, 1982

Marianne Ping Huang: "Skriget og boblen. En rejse gennem Nat og dag' i: Kritik, nr 84, 1988

Anne Birgitte Richard: Kvindeoffentlighed 1968-1975, 1978