En av Danmarks stora diktare. Hennes berömmelse började i USA, då debutboken Seven Gothic Tales kom ut 1934 och året efter i Danmark som Syv fantastiske Fortællinger (Sju romantiska berättelser, 1934). Under pseudonymen Isak Dinesen visar hon på arvet efter fadern, den äventyrlige officeren Wilhelm Dinesen, som skrev Boganis Jagtbreve och Paris under Kommunen. Det var fadern, som begick självmord då hon var 10 år, snarare än modern från den mera borgerliga och kristna Westenholzsläkten, som blev viktig för hennes identitet som konstnär.
Som barn skrev hon marionettkomedien “Sandhedens Hævn”, som ung utkast till ödesberättelser som t ex “Familien de Cats og Pløjeren”, alltmedan hon påbörjade och avbröt en utbildning till konstnär på Kunstakademiet i Köpenhamn. Men det var först då hon 1931 återvände till hemmet på Rungstedlund efter 17 år på en kaffefarm i Kenya tillsammans med sin man, baron Bror von Blixen-Finecke, som hon under några få år skrev sina enastående böcker.
De ohälsosamma och ekonomiskt vanskliga åren i Afrika, de lyckliga mötena med den infödda befolkningen och kärleksförhållandet med aristokraten Denys Finch-Hatton blev i Den afrikanske Farm från 1937 (Den afrikanska farmen, 1937) Karen Blixens berättelse om sitt eget öde. Vid hemkomsten var hon isolerad från den danska litterära offentligheten. Men efter kriget, då hon på engelska och under pseudonymen Pierre Andrézel skrev romanpastischen Gengældelsens Veje (Vedergällningens vägar, 1988), blev hon genom berättelserna Vinter-Eventyr, 1942, (Vintersagor, 1942), synlig för den unga generationen av författare och litterära personligheter kring tidskriften Heretica. Hon hade nära men komplicerade vänskapsförhållanden till bl a diktaren Thorkild Bjørnvig och litteraturforskaren Aage Henriksen. Under den här perioden, som grundlade hennes status i danskt kulturliv, gav hon också ut sina Sidste Fortællinger, 1957, (Sista berättelser, 1957) och Skæbne-Anekdoter, 1958 (Ödets lekar, 1958).
När hon 1959 reste runt i USA blev resan ett triumftåg där hon mötte många stora personligheter inom litteraturen och filmen. 1960 var hon med om att grunda Det Danske Akademi. Akademins möten hålls på Rungstedlund, idag ett välbesökt författarmuseum.
Litteratur om författaren: ett urval
James Dennis Bono: Karen Blixen: Primitivist, Mystic, Nietzschean, 2002
Else Brundbjerg: Kvinden, kætteren, kunstneren Karen Blixen, 1998
Hans-Göran Ekman: Karen Blixens paradoxer: om Sju romantiska berättelser, Den afrikanska farmen och Vintersagor, 2002
Charlotte Engberg: "Karen Blixen: VinterEventyr" i: Poul Schmidt m fl (red): Læsninger i dansk litteratur, bd 4, 1997
Charlotte Engberg: Billedets ekko: om Karen Blixens fortællinger, 2000
Dag Heede: Det umenneskelige: analyser af seksualitet, køn og identitet hos Karen Blixen, 2001
Aage Henriksen: Det guddommelige barn og andre essays om Karen Blixen, 1965
Marianne Juhl och Bo Hakon Jørgensen: Dianas Hævn, 1981
Bo Hakon Jørgensen: Siden hen: om Karen Blixen, 1999
Jørgen Stormgaard: Guds plan: Karen Blixen og kristendommen, 2010
Ivan Ž. Sørensen och Ole Togeby: Omvejene til Pisa: en fortolkning af Karen Blixen "Vejene omkring Pisa", 2001
Christian Braad Thomsen: Boganis' gæstebud: fadersporet i Karen Blixens liv og værk, 2010
Judith Thurman: Karen Blixen. En fortællers liv, 1983
