Hennes far var överste. Hon utbildade sig till lärarinna på Anna Sandströms seminarium 1906-09 och fortsatte på Konstakademien 1909-12. Under första världskriget engagerade hon sig i det internationella hjälparbetet i Ryssland där hon träffade sin blivande man, som var läkare. De möttes igen då hon blev chef för Rädda Barnen i Wien 1919.
Då antisemitismen växte sig stark i slutet av 1930-talet lämnade det äkta paret Österrike och bosatte sig i Sverige. Där debuterade hon med den första av fem självbiografiska böcker Det var i Wien, 1944, Jag minns det som igår, 1962, Vad sedan hände, 1964, Den värld jag mött, 1967 och Vägen till Villagatan, 1976. Författarskapet innehåller också biografier, bl a om Harriet Löwenhjelm och Elsa Brändström, liksom romaner som Jag begär efterlysning, 1951, och Söder om solen, 1953.
