Född i Reykjavík där hon växte upp hos sin mor, fostermor och mormor. Hon gifte sig som 17-åring, fick tre barn på sex år och skilde sig sedan. Efter olika tillfälliga arbeten debuterade hon 1972 med TV-dramat Svartur sólargeisli (En svart solstråle) som handlar om rasism på Island.
I genombrottsromanen Einkamál Stefaníu (Stefanias privatliv), 1978, berättar hon på ett lågmält, vardagsrealistiskt sätt om hur livet gestaltar sig för hemmafruar i en förort. Romanen Treg í taumi (Motspänstig), 1979, handlar om en alkoholiserad hustrus uppgörelse med sitt liv. Andra verk är Elsa (D), 1974, och Nauðug/viljug, (Motvillig/villig) (D), 1983.
Uppdaterat av redaktionen 2011:
Sedan ovanstående biografi publicerades i Nordisk kvinnolitteraturhistoria har Ása Sólveig skrivit radiopjäsen Systir sæl og bless (Syster hej och adjö), 1995.
