Född på Nordisland och uppvuxen i Reykjavik, utbildad vid Reykjavik teatersällskaps dramaskola 1961-64. Hon fortsatte studierna i Köpenhamn under 1970-talet och har arbetat som skådespelare och översättare. Hon är gift och har tre söner.
Vid sin debut 1965 med Ung ljód (Unga dikter) väckte hon uppmärksamhet med sin minimalistiska och lågmälda diktning om samhällets fattiga, rädda och föraktade. Diktsamlingen Svartur hestur í myrkrinu (Svart häst i mörkret), 1988, utspelas på en psykiatrisk avdelning där våld, galenskap och inspärrade kvinnor skapar en mångtydig metaforik.
Av en rad lyrisk-modernistiska dramer med samma tema är de mest kända Fótatak (Steg), 1972, uppförd av Reykjavik-teatersällskapet, Súkkulaði handa Silju (Choklad till Silja), 1982, uppförd på Nationalteatern 1982-83 och Líf til einhvers (Ett syfte med livet), visad i isländsk TV 1987.
Andra betydelsefulla verk är Undarlegt er að spyrja mennina (Det är märkligt att fråga människor) (L), 1968, Börnin í garðinum (Barnen i trädgården) (L), 1971, Undir teppinu hennar ömmu (Under farmors täcke) (L), 1984, Móðir kona meyja (Moder kvinna jungfru) (R), 1987, och Priðja ástin (Den tredje kärleken) (R),1995.
Uppdaterat av redaktionen 2011:
Sedan ovanstående biografi publicerades i Nordisk kvinnolitteraturhistoria gav Árnadóttir ut diktsamlingen Alla leið hingað (Hela vägen hit), 1996.
Litteratur om författaren: ett urval
Dagný Kristjánsdóttir: "Tiden som ring, spiral eller kjede. Tre nye islandske romaner" i: Norsk litterær årbok, 1988
Elísabet Þorgeirsdóttir: "Ljósið í skuggadrengnum" i: Mannlíf, 8 tbl, 1992
