Åkesson var född i Buttle på Gotland där fadern var stins. Hon arbetade från 13-årsåldern som piga, servitris och telefonist. Gifte sig tidigt med en snickare. Senare blev det ytterligare två äktenskap, dels med forskaren och författaren Bo Holmberg, dels med den konkretistiske diktaren Jarl Hammarberg. Av hennes fem barn dog ett i späd ålder.
Hon debuterade 1957 med diktsamlingen Situationer, som delvis är inspirerad av svensk fyrtiotalspoesi och delvis föregriper 1960-talets nya poetik. Andra verk är Husfrid, 1963, en av de mest betydelsefulla böckerna inom den nyenkla riktningen på 60-talet, och det satiriska collaget Pris, 1968, som blev ett av de starkaste verken inom tidens politiska diktning. Andra konstnärliga höjdpunkter är diktsamlingarna Dödens ungar, 1973, och Hästens öga, 1977. Hon skrev även noveller och en roman. Hon förnyade teatern genom sitt samarbete med nya fria grupper, i synnerhet Fickteatern och Narren-gruppen.
Sonja Åkesson är den första inom svensk diktning som speglat livet i hushållet. Hon fick en stor och hängiven läsekrets och hennes dikter har kommit ut i olika pocketutgåvor efter hennes död.
Litteratur om författaren: ett urval
Amelie Björck: Sonja Åkesson, 2008
Lars Elleström: "Kön och ironi. En linje i samtida svensk lyrik" i: Synsvinkler, 1995
Eva Lilja: Den dubbla tungan. En studie i Sonja Åkessons poesi, 1991
Bengt Martin: Sonja Åkesson, 1984
