Hur hittar man hbtqi-litteratur? Den frågan har varit central både för litteraturforskare och läsare i queera gemenskaper under lång tid (den svenska förkortningen hbtqi står för homosexuella, bisexuella, transpersoner, queerpersoner och intersexpersoner). Samtidigt som hbtqi-litteratur historiskt varit svårtillgänglig för läsare, på grund av att många ämnen inte varit möjliga att beröra öppet, har litteraturen också fungerat som ett medium som bundit samman läsare i en gemenskap. Texter har avkodats som queera av grupper av läsare och cirkulerats och listats i föreningar, bokcirklar och med hjälp av specialiserade bokhandlare och tidskrifter. Inom queerlitteraturforskningen, i biografier över hbtqi-författare och i dessas egna självbiografier har många exempel lyfts på hur litteraturen fungerat som en nyckel till identitet och gemenskap. För en lesbisk författare som Selma Lagerlöf fungerade kontakten med lesbiska litterära miljöer i Köpenhamn som en ögonöppnare. Virginia Woolf sammanfattar skönlitteraturens betydelse för queera läsare i Ett eget rum (1928): ”För om Chloe tycker om Olivia och Mary Carmichael vet hur hon ska ge uttryck åt detta, kommer hon att tända en fackla i det stora rum, där ingen ännu har vistats.” (s. 14).
Dag Heede (2015) har pekat på behovet både av att identifiera litteratur som representerar homosexualitet och av ett queert perspektiv på nordisk litteraturhistoria, eftersom litteraturhistorier antingen har varit explicit homofobiska eller heteronormativa i sina uteslutningar, felläsningar och blinda fläckar. Men utöver detta är också queerlitteraturhistoria den litteratur som lästs och cirkulerats inom hbtq-rörelsen och som införlivats i en alternativ kanon genom läslistor och bibliografier. Vad som betraktas som queerlitteratur – texter som explicit representerar hbtqi-erfarenheter och texter som betraktas som centrala av queera läsare eller också texter med queera meningspotentialer – är alltså en central litteraturhistorisk och bibliografisk fråga.
Feministisk och lesbisk forskning
En viktig del av den kvinnolitteraturhistoriska forskning som etablerades från andra vågens feminism på 1970-talet och framåt var att utmana kanon och att identifiera kvinnliga författarskap som marginaliserats i litteraturhistorieskrivningen. I både Elaine Showalters Towards a Feminist Poetics och Sandra Gilberts och Susan Gubars The Madwoman in the Attic, för att nämna två viktiga texter publicerade 1979, var frågorna om att etablera en litterär tradition av kvinnors skrivande och göra upp med de mekanismer som gett manliga författare tolkningsföreträde centrala. Bortglömda kvinnliga författare lyftes fram i ljuset och stereotypa och förminskande representationer av kvinnor i manliga författares texter granskades. Nordisk kvinnolitteraturhistoria är också del av denna tradition. Där gjordes de kvinnliga författarna ”till huvudpersoner i en historia som fram till idag marginaliserat dem”, som det står i inledningen till första bandet (Møller Jensen, s. 13).
Liknande kritiska metoder tillämpades av forskare som uppmärksammade lesbiska författare och texter och många teoretiska utgångspunkter delades. Adrienne Rich, Audre Lorde och Monique Wittig, för att nämna några, var viktiga inspirationskällor för kvinnolitteraturforskningen generellt och för den lesbiska litteraturforskningen specifikt. Mycket av den forskning om lesbisk litteratur som publicerades under 1980- och 1990-talen tjänade också som ett slags bibliografier: de listade och beskrev verk med lesbiska karaktärer, diskuterade lesbiska författare och kritiserade hur homosexualitet marginaliserades i kanonformering och litteraturhistorieskrivning. Så blev bibliografin ett viktigt verktyg i skrivandet av en queer litteraturhistoria.
Bibliografier och litteraturhistorieskrivning
Redan tidigare, på 1950- och 1960-talen, arbetade informationsaktivister med queera bibliografiska praktiker, vid sidan av att driva förlag och kulturtidskrifter. Ett exempel är Barbara Grier, redaktör för tidskriften The Ladder och en av grundarna för förlaget Naiad Press, som blev en viktig institution för den internationella spridningen av lesbisk litteratur. Genom bibliografiska praktiker i The Ladder – inte minst genom de årliga sammanställningarna av nypublicerad lesbisk litteratur – gjorde Grier stora insatser för att synliggöra och tillgängliggöra lesbisk litteratur (Enszer, 2022). Även manlig homosexualitet synliggjordes genom nischade publikationer och bibliografier. Michael Bronski (1987) har beskrivit hur tidskrifter och förlag drivna av gayrörelsen växte fram under åren efter Stonewall[1] i USA med ONE magazine som ett första exempel, med start 1952. Många verk som syftade till att ge överblick över litteraturen på området omfattade både manlig och kvinnlig homosexualitet, såsom Gay and Lesbian Literature,ett referensverk med generöst index som först kom ut 1994 (Malinowski). Cait McKinney, som forskat på den tidiga lesbiska informationsaktivismen, skriver att indexering av material som marginaliserats i historieskrivningen banade vägar för läsare och trampade upp stigar på marker som ingen tidigare beträtt (McKinney, Information Activism).
Dessa bibliografiska praktiker var förstås ett svar på svårigheten att hitta skönlitteratur som skildrade homosexualitet och överskridande av genusidentiteter. Under 1950–1980-talet handlade det främst om att identifiera verk om manlig och kvinnlig homosexualitet eller verk som var skrivna av homosexuella författare. När queer studies började etableras på 1990-talet innebar det en förskjutning från att betrakta lesbiskhet och manlig homosexualitet som identitetskategorier till en granskning av heterosexualiteten som en konstruerad maktordning och hur denna kunde dekonstrueras (Borgström, 1998). Detta innebar också en förskjutning från ett fokus på litteratur av homosexuella författare och representationer av homosexualitet, till en omläsning av kanon med fokus på queera läckage, vad som döljer sig i textens tystnader eller symboliska gestaltningar. Under 2000-talets första decennier har kunskapen om translitteratur utvecklats och historiska verk lästs om utifrån transteoretiska perspektiv. Queerlitteratur har kommit att användas som ett paraplybegrepp för ett brett spektrum av normbrytande sexualiteter och genusidentiteter. Så är fallet också i bibliografin Queerlit som kan sägas fortsätta den bibliografiska traditionen inom hbtqi-rörelsen genom att samla och beskriva svensk queerlitteratur.
Arkiv, bibliotekarier och informationsaktivism
Den bibliografiska databasen Queerlit omfattar svensk skönlitteratur som skildrar hbtqi-erfarenheter, men också texter som har lästs som queera av forskare eller inom hbtqi-rörelsen. Queerlit, som skapats i samarbete med Kungliga biblioteket och KvinnSam vid Göteborgs universitetsbibliotek, bygger på en lång tradition av informationsaktivism i Norden, som främst drivits utanför universitetet, av bibliotek och föreningar. De bibliografier och informationsresurser som skapats av bibliotekarier har ofta haft mer eller mindre explicita emancipatoriska ambitioner.
KvinnSam är ett exempel på hur ett informationsaktivistiskt initiativ, grundat genom ideella krafter, institutionaliserats och etablerats som ett statligt finansierat bibliotek och arkiv. Verksamheten bildades redan 1958, under namnet Kvinnohistoriskt arkiv. Grundläggarna ville underlätta för den framväxande kvinnoforskningen genom att förvärva och förteckna litteratur om kvinnor och samla in arkivmaterial från kvinnorörelsen samt ge möjlighet till publicering genom inrättandet av en ny skriftserie. I verksamheten fanns från början en spänning mellan en mer informationsaktivistisk ansats och en mer traditionell akademisk. Forskaren Asta Ekenvall menade att Kvinnohistoriskt arkiv skulle ha en vetenskaplig grund och ”inte bli en filial till kvinnorörelsen”, till skillnad från bibliotekarien Rosa Malmström, som hade en mer kvinnopolitisk bakgrund (Benner, 1984).
1971 beslutade Riksdagen att inrätta en bibliotekarietjänst vid Kvinnohistoriskt arkiv. Därefter blev arkivet en del av Göteborgs universitetsbibliotek och namnet ändrades till Kvinnohistoriska samlingarna, senare KvinnSam. I dag är verksamheten nationellt bibliotek för genusforskning och universitetsgemensam infrastruktur vid Göteborgs universitet.
Nordisk kvinnolitteraturhistoria i arkiven
I ett nordiskt perspektiv är KvinnSam idag det största och mest resursstarka biblioteket och arkivet för genusforskning. Under många år bedrevs en liknande verksamhet vid KVINFO, Danmarks videnscenter for køn og ligestilling, men under stora protester beslutades 2017 att lägga ner biblioteket och införliva det i Det Kongelige Bibliotek. I Danmark finns också Kvindehistorisk samling i Statsbiblioteket i Århus, som bildades samma år som KVINFO, 1964. Samlingen innehåller arkivmaterial från den danska kvinnorörelsen och blev 1987 nationellt kvinnoarkiv. Under 1980- och 1990-talen pågick i Norge flera försök att upprätta liknande biblioteks-, dokumentations- och arkivtjänster som KvinnSam och KVINFO, men det dröjde ända till 1999 innan Kilden, Informasjons- og dokumentasjonssenter for kvinne- og kjønnsforskning, bildades. I Finland grundades 1986 Institutet för kvinnoforskning vid Åbo akademi, med inriktning på informations- och dokumentationstjänster. Institutet producerade bland annat databasen FEM (Larsen och Wedborn). I samband med det internationella kvinnoåret 1975 bildades det isländska Kvennasögusafn – Women’s History Archives. Det är en del av nationalbiblioteket på Island sedan 1996. I dag sker nordiska samarbeten inom ramen för nätverket NING – Nordic Information Network on Gender. Det historiska materialet i nordiska arkiv som dessa är av stort värde för queerlitteraturhistorien, eftersom det ofta innehåller olika typer av boklistor, exempelvis över vad som lästes i lesbiska bokcirklar. Arkiven visar alltså vad som ansågs vara viktig litteratur för gruppen, men också att det fanns ett stort informationsbehov som inte tillgodosågs av folk- och universitetsbibliotek generellt.
Queera rörelsearkiv
Medan de kvinnohistoriska arkiven i Norden i många fall har sin upprinnelse under 1950–1970-talet är de queera rörelsearkiven av senare datum. Betydande insatser har också gjorts i Danmark, där LBL-biblioteket, knutet till den nationella organisation som tidigare hette Landsforeningen for Bøsser og Lesbiske, och nu går under namnet LGBT Denmark, publicerat löpande litteraturlistor som både synliggjort bibliotekets eget bestånd och fungerat som mer generella litteraturförteckningar. LBL-biblioteket var också samordnande av Nordisk bibliografi homoseksualitet, en förteckning av skön- och facklitteratur från Island, Norge, Danmark, Sverige och Finland, publicerad med anledning av det internationella aktionsåret för homosexuella, 1984 (Hansen).
I Norge grundades Skeivt arkiv 2015, efter initiativ från bland andra etnologen Tone Hellesund (Hellesund, 2016). Arkivet, administrerat inom universitetsbiblioteket i Bergen, samlar och tillgängliggör person- och föreningsarkiv, tidskrifter och böcker som dokumenterar normer och normöverskridanden rörande sexualiteter och könsidentiteter. Utöver detta bedrivs också ett aktivt arbete med att samla in livsberättelser, både som inspelade intervjuer och i form av text. Som ett exempel på hur Skeivt arkiv arbetar med informationsaktivism i bredare bemärkelse kan Skeivopedia nämnas – en digital kunskapsresurs om queer historia skapad med utgångspunkt i samlingarna. Skeivt arkiv innehåller mycket material som är viktig för Nordens queera litteraturhistoria: tidskriften Løvetann innehåller exempelvis gott om diskussioner om litteraturhistoria, exempelvis i samband med utgivningen av Jan Olov Gatlands bibliografi Mellom linjene. Homofile tema i norsk litteratur (1990).
Utifrån en aktivistisk snarare än akademisk utgångspunkt bildades 2017 Queerrörelsens Arkiv och Bibliotek (QRAB) i Sverige, en ideell förening med syfte att ”samla, ordna, bevara och tillgängliggöra dokumentation och information knuten till queerrörelsen”. På samma sätt som Skeivt arkiv använder begreppet ”skeiv” för att inkludera en mångfald av existenser och erfarenheter kopplade till normöverskridande begär och könsnonkonformitet, är QRAB:s definition av ”queer” ett paraply för flera olika förståelser av sexualitet och identitet. Så har också begreppet använts i Queerlit-projektet, där en representant från QRAB ingått. Snart efter bildandet kunde QRAB överta omfattande material från RFSL:s förbundsbibliotek (Kriström, 2023) och efter ytterligare donationer och depositioner växte samlingarna snabbt. Genom ett samarbete med Riksarkivet i Göteborg kan QRAB, i dagsläget (2025), tillgängliggöra ca. 220 hyllmeter böcker, tidskrifter och arkivmaterial.
För att stärka kontakterna och verka för utbyte av erfarenheter och kompetens mellan aktörer som Skeivt arkiv och QRAB drevs under 2023–2024 nätverket Nordic Network for Queer History Archives and Activities, där även den finska organisationen Sateenkaarihistorian ystävät ingick. En tanke med nätverket var att synliggöra hur den queera historien till stora delar har varit gränsöverskridande även geografiskt, med både privata och formella utbyten och influenser mellan länder och regioner. Att skapa medvetenhet om detta, snarare än att bygga minnesinstitutioner som fokuserar på nationella gränsdragningar, kan bidra till en mer nyanserad historieskrivning av queera liv. Ur ett litteraturhistoriskt perspektiv kan det exempelvis vara intressant att se hur queera nätverk bidragit till att litteratur cirkulerat – översatt eller ej – inom de nordiska, relativt små, språkområdena.
Hbtqi-litteraturens spridning
Inom de nordiska queerrörelserna har litteraturförmedling länge varit ett viktigt verktyg i kampen för att både skapa stärkande gemenskaper och verka för socialt erkännande. Därför är queer bibliografi inte bara viktig för litteraturhistoriska studier, utan också för hbtqi-rörelsen i ett bredare perspektiv. Från slutet av 1950-talet drev Albatross, RFSL:s avdelning för medlemmar utanför Stockholm, ett korrespondensbibliotek, där böcker kunde skickas med post hem till medlemmarna. Inspirerade av 1970-talets kamp för större synlighet i offentligheten öppnade flera bokcaféer och självständiga bokhandlar med inriktning på hbtqi-målgrupper under 1980-talet. I Sverige kan nämnas Rosa Rummet (1981–2001 i Stockholm och från mitten på 1980-talet till början av 1990-talet i Göteborg), Violetta Skymningar (1983–1984 i Göteborg) och Kvinnobokhandeln Medusa (1985–1997 i Stockholm). Under 2000-talet har bokhandlar som Hallongrottan (2006–2013 i Stockholm) och Page 28 (2021– i Malmö) fört denna tradition vidare. Bokhandlarnas betydelse för queera läsare har varit betydande, i synnerhet före sociala medier. I Carl Rollysons och Lisa Paddocks biografi över Susan Sontag beskrivs hur hon mötte sin partner Harriet Somers i en bokhandel genom ett samtal om Djuna Barnes lesbiska klassiker Nightwood. Bokhandlarna erbjöd både ett utbud av böcker som gestaltade gemensamma erfarenheter, men också en social mötesplats.
Hbtqi-bibliografier: från studentuppsatser till webbsidor
Ett annat exempel på kunskapsproduktion med emancipatoriska ambitioner är de bibliografier som studenter har skapat. Vid Bibliotekshögskolan i Borås har inte mindre än sex bibliografier med homosexualitet som fokus lagts fram under åren 1975–1990 (Olle-Petter Melin, 1975; Per Hedberg, 1979; Anita Alexandersson, 1987; Jan Magnusson, 1988; Ragna Fredin, 1989, och Eric Fridén, 1990). Resonemang om de särskilda informationsbehov homosexuella förväntas ha och svårigheterna med att i litteraturen hitta positiva skildringar av homosexualitet, återkommer i dessa texter, vilket också tjänar som motivering till varför de har sammanställts (Kriström, 2008). Ett par bibliografier om svensk hbtqi-litteratur har också publicerats: Dodo Parikas HBT speglat i litteraturen (2009) och Sebastian Lönnlövs HBTQ – Böcker bortom normen (2014). Sebastian Lönnlöv har också länge bevakat hbtqi-litteratur online på sin webbsida, Skeva sidor. Under 2010- och 2020-talen har de bibliografiska praktikerna i hög grad flyttat ut i sociala medier. I vad som kan kallas en form av gräsrotsdigitalisering förmedlas hbtqi-litteratur i sociala medier, på bloggar och genom poddar.
Namngivandets makt
Kunskapsorganisation, exempelvis i form av bibliotekens klassificering och indexering av litteratur, är praktiker med stor betydelse ur ett maktperspektiv. Ämnesordslistor ger sken av att vara neutrala men förmedlar ideologi och olika typer av fördomar. Library of Congress Subject Headings (LCSH), som är ett viktigt system för kunskapsorganisation inom bibliotek i USA, har kritiserats för att ha misslyckats med att respektfullt organisera biblioteksmaterial om sociala grupper och identiteter som saknar social och politisk makt (Berman, 1993; Olson, 2002). Svenska ämnesord har också granskats ur ett kritiskt feministiskt perspektiv (Samuelsson, 2008).
Kritiken mot systemen för kunskapsorganisation har huvudsakligen fokuserat på inkorrekta, kränkande och patologiserande termer för hbtqi-frågor samt att termer saknats och därmed osynliggjort identiteter och erfarenheter. Före 1970-talet katalogiserades böcker om samkönad kärlek och överskridande könsuttryck med ämnesrubriken ”Sexuell perversion” och placerades bredvid böcker om sexualbrott, incest och pedofili (Adler, 2015). Den strategi som tillämpats för att komma till rätta med dessa orättvisor i bibliotekens kunskapsorganisation var länge att utöka vokabulärerna och korrigera missvisande eller kränkande benämningar. Detta är dock inte oproblematiskt ur ett queert perspektiv. Det finns en paradox i att det å ena sidan finns ett behov av definitioner och kategoriseringar, å andra sidan strider detta mot själva den queerteoretiska utgångspunkten att universella och fasta definitioner är omöjliga. Att korrigera och lägga till termer kan beskrivas som ett modernistiskt synsätt, där rationella och vetenskapliga metoder används för att skapa kunskap och rätta till orättvisor. Queerteori å andra sidan utgår från ett postmodernt synsätt som betonar omöjligheten att nå fram till adekvata och fasta termer, särskilt om dessa termer ska beskriva något så flytande som identitet. Men även om indexeringstermer alltid kommer att vara preliminära, gör de det möjligt att hitta litteratur, exempelvis för läsare att uppleva igenkänning i fiktiva karaktärer och för forskare att utforska hur normbrytande sexualitet och könsidentiteter har gestaltats genom historien.
I Sverige används Svenska ämnesord (SAO) för indexering av litteratur. SAO bygger på LCSH och många ämnesord i SAO är kopplade till motsvarande termer i det systemet. Ämnesordssystemen består vanligen av breda begrepp som täcker in mycket, vilket beror på att de är tänkta att omfatta ord för ”all” mänsklig kunskap. Exempelvis har ”Transpersoner” funnits, men ”transbarn”, ”transmän” och ”transkvinnor” har först lagts till nyligen på förslag från Queerlit.
Queer litteraturhistoria och indexering
Ett sätt att hantera de allmänna ämnesordssystemens brist på eller missvisande termer för hbtqi har varit att utveckla alternativa, ämnesspecifika system. Detta kan betraktas som informationsaktivistiska ingrepp i kunskapsorganisationens inneboende normer. KvinnSams ämnesordslista är ett sådant alternativt system, och liknande initiativ finns också när det gäller hbtqi-material. IHLIA LGBTI Heritage i Amsterdam samlar och tillgängliggör queert kulturarv och skapade 1997 en tesaurus för att bättre kunna beskriva sitt material. Tesaurusen har utvecklats från att vara en resurs på nederländska för bruk i detta specifika arkiv, till en öppen länkad resurs på engelska, Homosaurus. Homosaurus är nu den största kontrollerade vokabulären för hbtqi-material och där översättningar till andra språk pågår.
På grundval av Homosaurus har den svenskspråkiga tesaurusen QLIT utvecklats. QLIT innehåller knappt 900 termer, varav 766 motsvaras av termer i Homosaurus. QLIT kan användas för beskrivning av litteratur i Libris, den nationella bibliotekskatalogen. Queerlit ingår i Libris. Inom Libris har Queerlit, en bibliografi som omfattar svensk hbtqi-litteratur, skapats och QLIT används för att indexera litteraturen i den. Precis som Homosaurus är QLIT tänkt att komplettera allmänna ämnesord för att mer precist beskriva hbtqi-litteratur. Men vissa avsteg har gjorts jämfört med gängse indexeringspraktiker. I Queerlit indexeras inte bara skönlitterära verk där huvudpersonerna är queera eller där hbtqi är en central problematik, utan också verk med mer perifera motiv och karaktärer.
Det är svårare att indexera skönlitteratur än sakprosa. Sakprosan behandlar ofta ett ämne som går att sammanfatta eller kan beskrivas i nyckelord. Att avgöra vad en litterär text ”handlar om” är förstås en utmaning, inte minst om det är fråga om litteratur vars queera potentialer ofta inte är manifesta på ett innehållsligt plan. För att använda indexering som ett verktyg för queer litteraturhistorieskrivning krävs det en expansion av traditionella principer för ämnesindexering: även mer implicita betydelser måste kunna fångas utöver explicit innehåll.
Ett exempel på hur QLIT kan användas för att synliggöra hbtqi i bibliotekskatalogen är skillingtrycket ”Berättelse om twänne pigor, som gifte sig med hwarandra”, publicerat 1800. I den nationella katalogen finns ett ämnesord från SAO, ”kvinnor i manskläder” och genre/formtermen ”skillingtryck”. Termer från QLIT som lagts till är ”Gifta HBTQI-par”, ”Könsöverskridanden”, ”Domstolsbeslut”, ”Fångar (HBTQI)”, ”Maskuliniserande crossdressing”, ”Transmaskulina”. Förutom att dessa termer täcker en större del av de queera praktiker som skildras i texten, synliggör också termerna texten som del av en translitteraturhistoria. Indexering kan alltså vara ett kraftfullt sätt att synliggöra tidigare marginaliserade aspekter av litteraturhistorien.
Queerlitbibliografin
Eftersom det ofta finns en brist på historiska källor som rör marginaliserade grupper är skönlitteraturen en viktig källa för kunskap, både om det förtryck och våld som drabbat gruppen och om subjektiva erfarenheter. Detta är också bakgrunden till de bibliografiska initiativ som beskrevs inledningsvis. Att det finns så många resurser av detta slag tyder på att biblioteken inte kan erbjuda tillräckligt bra sökmöjligheter genom sina bibliotekskataloger.
Den bibliografiska databasen Queerlit har tillkommit som ett svar på denna situation och tillvaratar det arbete med att samla och beskriva hbtqi-litteratur som äger rum i sociala medier, och de bibliografier som producerats genom tidigare forskning. I Queerlit-databasen samlas skönlitteratur som skildrar samkönat begär och överskridanden av binära könsnormer. Posterna i databasen representerar den första utgåvan av tryckta skönlitterära verk som ursprungligen har publicerats på svenska eller på något av de nationella minoritetsspråken inom Sveriges nuvarande gränser. Databasen inkluderar även verk på samiska och/eller meänkieli som har publicerats inom Skandinavien. Dessutom omfattar den översättningar till svenska av verk av författare som huvudsakligen varit verksamma inom dagens svenska gränser. Självbiografiska texter, brev, dagböcker och liknande som, direkt eller indirekt, behandlar ämnesområdena i databasen inkluderas också. Som framgår av dessa gränsdragningar är ”svensk” och ”skönlitteratur” långt ifrån självklara kategorier utan kan snarare betraktas som praktiska avgränsningar. Nackdelen är att bibliografin inte kan redogöra för hur texter som lästs i queera kretsar har förmedlats över nationsgränser. Queerlits fokus på skönlitteratur utesluter också potentiellt viktiga facklitterära texter.
För att hantera problemet att historiska texter inte öppet kunde representera samkönad kärlek, har också verk med mer implicita och symboliska queera meningspotentialer inkluderats, såvida de behandlats som queer- eller hbtqi-litteratur inom forskningen eller inom hbtqi-rörelsen. Verk inkluderas också om de har igenkännbara koder eller symbolik som ger stöd för tolkningen. Även verk där samkönad kärlek eller överskridande av binära könsnormer endast berörs perifert och kan upplevas som oviktig för läsaren inkluderas, exempelvis en bikaraktär som är queer. Detta är viktigt eftersom queera karaktärer ofta förekommer i marginalen, både i äldre och nyare litteratur. Även negativ representation såsom stereotyper och nidbilder inkluderas. Sådana skildringar är en del av historien och kan vara viktiga att kunna följa, exempelvis för forskare. Det innebär att Queerlit-databasen innefattar mer än vad som kan beskrivas som ”hbtqi-litteratur”.
Queerlit innehåller runt 2 400 titlar. De äldsta texterna är runstenar och de nyaste är publicerade under 2020-talet. Verken i Queerlit har identifierats genom tidigare publicerade bibliografier i tryck och online, tidigare forskning, sociala medier, fulltextsökningar i digitaliserad litteratur samt tips från allmänheten och bibliotekarier. Queerlit nås både genom den nationella katalogen Libris och genom ett separat gränssnitt som tillåter fler sökmöjligheter.
Queerlitbibliografin som litteraturhistoria
Queerlit kan användas för att skriva svensk queerlitteraturhistoria men är också ett slags litteraturhistoria i sig själv. Forskningen på queerlitteratur har ofta inriktats på enskilda författarskap eller avgränsade tidsperioder. En trolig orsak är just att det har varit svårt att följa queerlitterära motiv över tid. En viktig del av Queerlits bidrag till litteraturhistorieskrivningen är därför just att databasen möjliggör diakrona perspektiv. Söker man på ”Lesbiska” får man cirka 230 träffar med Marika Stiernstedts Fröken Liwin från 1925 som första exempel. Breddar man sökningen och söker på ”Kärlek mellan kvinnor” får man fram ytterligare 158 titlar, där den första är Drottning Kristinas brev till Ebba Sparre från 1600-talet. Skillnaden mellan dessa ämnen är att ”Lesbiska” fångar alla skildringar av personer som beskrivs som flickor eller kvinnor och som blir kära i och/eller attraherade av andra flickor/kvinnor samt skildringar av lesbiska identiteter utan koppling till tvåkönsmodellen. ”Kärlek mellan kvinnor” används för skildringar av kärlek mellan kvinnor, oavsett hur dessa definierar sin sexuella läggning. Dessa distinktioner är nödvändiga att göra för att inte tillskriva karaktärer i historiska texter identiteter såsom vi förstår dem idag. Sökningen på dessa två ämnesord omfattar över 100 år och en mängd olika genrer: poesi, roman, självbiografi, filmmanus, serieromaner och barn- och ungdomslitteratur och man kan också enkelt se hur dessa fördelar sig över tid. Exempelvis blir det tydligt att lesbiska teman populariserades på 1990-talet och sedan plockades upp i ungdomsromaner vid millennieskiftet.
Genom en sökning på ett brett ämnesord som ”Könsöverskridanden” kan en mängd olika praktiker och identiteter synliggöras, alltifrån maskuliniserande crossdressing i skillingtryck till samtida berättelser om transpersoner och icke-binära personer. För den som är intresserad av translitteraturhistoria kan det vara bra att kunna överblicka hela denna historia av könsöverskridanden och könsväxlingar, även om de historiska exemplen skiljer sig ifrån det vi idag menar med begreppet trans. Men man kan också precisera sökningen om man exempelvis bara är intresserad av ”maskuliniserande crossdressing”. Detta ämne ger 31 träffar, varav flera är skillingtryck från 1700- och 1800-talet. Under 1800-talet finns ämnet representerat både inom och utom kanon, såväl i Esaias Tegnérs versberättelse Axel (1822) och flera av Fredrika Bremers romaner, som i August Blanches sensationsroman Vålnaden (1847).
Bortglömda texter
Lyfter man blicken från de specifika ämnena kan man också konstatera att den queerlitteraturhistoria som Queerlit representerar innefattar andra författarnamn än de som brukar lyftas fram i en traditionell historieskrivning. Vem minns idag Ester Lindins 1940-tals roman Tre blommiga täcken? Den gavs ut två år efter att samkönat sex hade avkriminaliserats i Sverige, men utspelar sig när det fortfarande var förbjudet. Den unga Eliza möter Margita, en självsäker grönögd kvinna i sina bästa år, och då ”hände det något hemlighetsfullt”: ”I ro och vällust sjönk jag in i Margitas öppna famn, hennes ben krökte sig omkring mig, hennes händer famlade. Hennes andedräkt var het, hennes ögon var fyllda av åtrå, hennes fingrar nådde mig.” (s. 157). I en queerlitteraturhistoria har Lindins okända roman en självklar plats som en av de tidigaste skildringarna av kvinnor som har sex med kvinnor. Rita Tornborgs roman Docent Åke Ternvall ser en syn kom ut 1972 och är ett även i internationellt perspektiv tidigt exempel på en roman som skildrar en intersexperson. Den publicerades av En bok för alla, ett statligt ägt förlag som skulle ge ut kvalitetslitteratur till lågt pris, men idag är både romanen och författaren bortglömda. Queerlit avspeglar också den boom av barn- och ungdomslitteratur som skildrar normbrytande genusidentiteter och sexualiteter under 2010- och 2020-talen. Queerlit innehåller över 500 verk i denna kategori, alltifrån pekböcker till ungdomsromaner. En poäng med att aktivt arbeta med ämnesord är att det blir lättare att besvara frågor om de queera motivens närvaro i olika genrer och över tid.
Avslutning
Queer informationsaktivism har i hög grad handlat om att identifiera och dela litteratur som förmedlar subjektiva erfarenheter av normbrytande genusidentiteter och -praktiker. Avgörande för queer bibliografi är hur man identifierar queera motiv och karaktärer. Det är en komplex fråga som kräver att ett medvetet val görs i förhållande till historiska föreställningar och moderna begrepp. Att skapa ämnesord som kan göra historiska texter sökbara utifrån frågor och identitetskategorier vi har idag är nödvändigt för att göra berättelser om queera människor i historisk tid tillgängliga för allmänhet och forskare. Likaså är det viktigt att göra historiska benämningar som förekommer i litteraturen möjliga att utforska. Queerlit som litteraturhistoria innefattar olika typer av queera texter: okända texter som räddas från glömskan genom ”recovery”, texter som inbjuder queera läsningar (reparativa eller andra), till texter som innehåller negativa skildringar, fördomar och våld och som inbjuder till kritik snarare än igenkänning. Bibliografin omfattar alltså inte bara det man brukar mena med hbtqi-litteratur, det vill säga litteratur av hbtqi-författare eller litteratur som beskriver hbtqi-personers liv. Detta skiljer Queerlit ifrån många av de frivilliginsatser som gjorts för att lista och sprida queerlitteratur i queera communities. I dessa sammanhang brukar fokus i allmänhet vara på att skapa tillhörighet och fungera emanciperande.
Att skapa ett alternativt ämnesordssystem är en motståndsstrategi mot förtryckande, osynliggörande eller marginaliserande sätt att beskriva hbtqi-personers liv och erfarenheter. Att använda indexering som ett verktyg för en queer litteraturhistorieskrivning handlar dock inte bara om att korrigera missvisande termer eller lägga till sådana som saknas. Själva indexeringspraktiken måste också queeras för att kunna fånga karaktärer i texternas marginaler samt för att kunna omfatta meningspotentialer bortom det explicita innehållsliga planet.
En queerlitteraturhistoria måste också ta hänsyn till alternativa spridningsvägar och publikationsformer, såsom föreningar och klubbar, nischade bokhandlare, tidskrifter och fanzines. Översättningar, nordiska intertextualiteter samt transnationella litterära kretsar och läsgemenskaper är viktiga, och skulle behöva nordisk samverkan för att synliggöras. En queerlitteraturhistoria bör också inkludera det ofta frivilliga arbete som utförts i icke-institutionella sammanhang, av bibliotekarier och i föreningar och informella gemenskaper som fungerat som bärare av kunskap om queerlitteratur, samt den digitala DIY-aktivism som listar, beskriver och klassificerar queerlitteratur på sociala medier, i poddar och på personliga webbsidor. Denna historia av nordisk informationsaktivism är i hög grad oskriven.
Not
[1] Stonewall-upproret var en serie spontana upplopp och demonstrationer mot en polisräd som ägde rum tidigt på morgonen den 28 juni 1969 på Stonewall Inn i Greenwich Village-kvarteret i Lower Manhattan i New York City. Även om det inte var första gången amerikanska homosexuella kämpade tillbaka mot regeringssponsrad förföljelse av sexuella minoriteter, markerade Stonewall-upploppen en ny början för rörelsen för homosexuellas rättigheter i USA och runt om i världen.
Skönlitteratur
”Berättelse om twänne pigor, som gifte sig med hwarandra”. Skillingtryck. Stockholm, 1800.
August Blanche: Vålnaden. Rylander, 1847.
Ester Lindin: Tre blommiga täcken. Hökberg, 1946.
Marika Stiernstedt: Fröken Liwin. Bonniers, 1925.
Esaias Tegnér: Axel. En romans. Berlingska boktryckeriet, 1822.
Rita Tornborg: Docent Åke Ternvall ser en syn. Bonnier, 1972.
Virginia Woolf: Ett eget rum [A Room of One’s Own, 1929]. Översättning Jane Lundblad. Tidens förlag, 1977.
Facklitteratur
Melissa Adler: ”’Let’s Not Homosexualize the Library Stacks’: Liberating Gays in the Library Catalog”. Journal of the History of Sexuality, 2015, bd 24, nr 3, s. 478–507.
Anita Alexandersson: Den långa vägen. Lesbisk skönlitteratur på svenska 1900–1987. Högskolan i Borås, 1987.
Margareta Benner: ”Ett vetenskapligt kvinnobibliotek”. Bibliotheca feminarum, 1984, s. 17–24.
Stanford Berman: Prejudices and Antipathies: A Tract on the LC Subject Heads Concerning People [1971]. Scarecrow, 1993.
Eva Borgström: ”Queerstudier i USA – Och i Sverige?”. Kvinnovetenskaplig tidskrift,1998, bd 19, nr 1, s. 8–22.
Michael Bronski: Culture Clash: The Making of Gay Sensibility. South End Press, 1987.
Julie R Enszer: ”Barbara Grier’s Enumerative Bibliographies. Iterating Communal Lesbian Identities”. Criticism, 2022, bd 64, nr 3–4, s. 397–412.
Ragna Fredin: Manlig homosexuell skönlitteratur. En utvecklingsstudie. Högskolan i Borås, 1989.
Eric Fridén: Homosexualitet. Ett bidrag till en bibliografi över homosexualitet och homosexuella i litteraturen 1976–1985. Högskolan i Borås, 1990.
Jan Olov Gatland: Mellom linjene. Homofile tema i norsk litteratur. Aschehoug, 1990.
Sandra Gilbert and Susan Gubar: The Madwoman in the Attic: The Woman Writer and the Nineteenth-Century Literary Imagination. Yale University Press, 1979.
Bente Hansen (red.): Nordisk bibliografi homoseksualitet. Bibliografi over nordisk litteratur med homoseksuelle temaer. Pan, 1984.
Per Hedberg: Homosexualitet. Ett kommenterat urval. Högskolan i Borås, 1979.
Dag Heede: ”A Gay History of Nordic Literature: Reflections of a Future Project”. I Ann-Sofie Lönngren, Heidi Grönstrand, Dag Heede och Anne Heith (red.), Rethinking National Literatures and the Literary Canon in Scandinavia. Cambridge Scholars Publishing, 2015, s. 158–80.
Tone Hellesund: ”Skeivt Arkiv: The Establishment of a Queer Historical Archive in Norway 2012–2015”. lambda nordica, 2016, nr 3–4, s. 111–34.
Olov Kriström: Mellan stolthet och fördom. Om homosexualitetsdiskurser i biblioteks- och informationsvetenskapliga examensarbeten. Högskolan i Borås, 2008.
Olov Kriström: ”Bokbål och höjda hyror. Queerhistoriens villkor sedda genom en bibliotekskatalog”. lambda nordica, 2023, nr 1, 103–22.
Jytte Larsen och Helena Wedborn: ”Nordic Women’s Documentation Centres”. Nora, Nordic Journal of Women’s Studies, 1993, bd 1, nr 2, 125–30.
Sebastian Lönnlöv: HBTQ – Böcker bortom normen. BTJ förlag, 2014.
Sebastian Lönnlöv: Skeva sidor. https://hbtq.tekoppenstankar.se.
Jan Magnusson: Bibliografi över homosexualitet och lesbianism i litteraturen c. 1970–1988. En praktisk tillämpning av databassökning, Högskolan i Borås, 1988.
Sharon Malinowski (red.): Gay and Lesbian Literature. St. James Press, 1994.
Cait McKinney, Information Activism. A Queer History of Lesbian Media Technologies. Duke University Press, 2020.
Olle Petter Melin: Homosexualitet. En bibliografi. Högskolan i Borås, 1975.
Elisabeth Møller Jensen: ”Historien om kvinnornas litteratur. Inledning”. I Elisabeth Møller Jensen (red.), Nordisk kvinnolitteraturhistoria. Band 1: I Guds namn 1000–1800. Bra Böcker, 1993, s. 11–15.
Hope Olson: Power to Name: Locating the Subject Representation in Libraries. Kluwer, 2002.
Dodo Parikas: HBT speglat i litteraturen. BTJ förlag, 2009.
Jenny Samuelsson: På väg från ingenstans. Kritik och emancipation av kunskapsorganisation för feministisk forskning. Umeå universitet, 2008.
Elaine Showalter: ”Towards a Feminist Poetics”. I Mary Jacobus (red.), Women Writing and Writing about Women. Croom Helm, 1979, s. 22–41.
Støtteforeningen LGBT+ Biblioteket: Boglister. https://stf-lgbt-bibl.dk/boglister/.