Född i norra Skåne där hennes far var gruvingenjör och modern utbildad skolkökslärarinna. Elsa Grave tog en fil kand i Lund i romanska språk, religionshistoria, arkeologi och konsthistoria. Som elev vid Isaac Grünewalds målarskola i Stockholm umgicks hon med både bildkonstnärer och diktare och publicerade också egna dikter. Efter en separation bodde hon en tid på Capri. Hon bosatte sig sedan först i Söndrum, där konstnärer samlades, sedan norr om Halmstad där hennes hem blev ett kulturellt centrum. Hon var mor till tre döttrar.
Elsa Grave debuterade 1943 som en av Sveriges tidigaste modernister med diktsamlingen Inkräktare. Inspirerad av Gabriela Mistrals Sången om en son (L), i svensk översättning av Hjalmar Gullberg 1944, började Elsa Grave från och med Bortförklaring (L), 1948, skriva om kvinnoerfarenheter. Moderskapet är inte oproblematiskt. I dramat Påfågeln, 1952, gestaltas en abort under primitiva former. “Sång för döttrar” i Höjdförlust (L), 1965, diskuterar kvinnans rätt att själv bestämma om hon vill föda barn till en redan överbefolkad värld. I Hungersöndag, (L), 1967, och i Mödrar som vargar (L), 1972, vidgar Elsa Grave temat till att omfatta mödrar i andra världsdelar. Samtidigt uttrycks engagemang för naturen. Kritik av kapprustning och miljöförstöring kulminerar i den även tonsatta Slutförbannelser (L), 1977.
Existentiella frågor återkommer i diktsviten “Profan eskatologisk fantasi eller Alternativ odödlighet”, utformad som ett körverk, i Evighetens barnbarn (L), 1982. Åldrandet skildras här i dikter som “Förlorade namn”. De främsta prosaverken är Ariel, 1955, som skildrar kvinnor i studentmiljö samt En tid i Paradiset, 1981, som har givits karakteristiken “Dagboksberättelse om författarlivets fröjd och förtvivlan.” Elsa Grave firade sin 80-årsdag med en retrospektiv konstutställning och då bildades även Elsa Grave-sällskapet.
Litteratur om författaren: ett urval
Eva Lilja: "Suggan och madonnan. Om moderskapstemat i Elsa Graves Bortförklaring" i: SKRIFT, 1-2, 1994
Eva Lilja & Inger Ring: "En dubbel värld; Ett outforskat mörker" i: I klänningens veck, 1998
Jenney Ljunghill: "Intelligens är ett vredesutbrott - som måste styres av fantasin. Om Elsa Grave" i: Ingrid Holmquist & Ebba Witt-Brattström (red.): Kvinnornas Litteraturhistoria 2, 1983
Göran Palm: "Elsa Graves poesi" i: Bonniers Litterära Magasin, nr. 8, 1957
"Tema: Elsa Grave - Helga Henschen" i: Parnass, 3, 2005
Annelie Bränström Öhman: ""Kära systrar i det putmagade eländet" Om Elsa Graves livmodersförbannelser" i: Dikten som mötesplats: festskrift till Eva Lilja, 2008
