Född i ett akademikerhem i Köpenhamn, utbildad på Skolen for Brugskunst 1981-84. Hon vann 1984 en serieteckningstävling i tidningen Politiken. Det blev början till “Café” som genast gjorde henne berömd som serietecknare.
“Café” är befolkad av yngre, välsituerade storstadsmänniskor, rådlösa och handfallna under den eleganta ytan, och träffar tidsandan i slutet av 1980-talet då en ny självbelåten individualism ersätter 1970-talets kollektivism. I “Homo Metropolis”, 1994-, skapar serierutorna nya berättelser och man möter här ett bredare spektrum av storstadens sociala typer och trender.
I kärleks- och skilsmässodramat Liebhaverne, 1997, som blev både en kritiker- och publiksuccé, utnyttjar hon sin talang för repliker som även i de tecknade serierna nyanserar tids- och livsstilssatiren. Flera av hennes tecknade serier har kommit i bokform: Café 1-5, 1986-89, samlad utgåva 1996, Søndagscafé, 1990, Rose, 1988, Laura & Nugga 1-5, 1993-98, och Homo Metropolis 1-4, 1995-98.
Uppdaterat av redaktionen 2011:
Sedan ovanstående biografi publicerades i Nordisk kvinnolitteraturhistoria har Nikoline Werdelin gett ut Homo Metropolis 5-8, 1998-2004. Hon har dessutom skrivit pjäserna Den blinde maler, 1999, Mine to søstre, 2001, Boblerne i bækken, 2002, Marta’s Tema, 2005, Akvariefuglen, 2005, och Natmandens datter, 2006, och själv regisserat.
Hin har tilldelats en lång rad priser och utmärkelser, bl a Reumert-prisen (årets dramatiker) 2002, Modersmål-Prisen 2007, Ridderkorset af Dannebrogordenen 2010, Holberg-medaljen 2010 och nominerats till den amerikanske Eisner Award.
