Född i Kajana och uppvuxen i en borgerlig miljö i Helsingfors. Hon tog starka intryck av faderns tidiga död, blev fil mag och skilde sig efter kriget från konstnären Torsten Korsström. Mirjam Tuominen lyckades under blygsamma förhållanden försörja sig och sina två döttrar som författare och kritiker. Efter en psykisk kris under 1950-talet konverterade hon till katolicismen.
1938 debuterade hon med Tidig tvekan (N) och skildrade i de följande novellsamlingarna Murar, 1939, och Mörka gudar, 1944, det kvinnliga psyket, skuld och ångest medan Visshet (N) från 1942 handlar om häxjakter och nazisternas våld. Genom sitt insisterande på nydanande konstnärliga uttryck står hon centralt i den finlandssvenska krigsmodernismen. Analysen av våldet förs vidare i bekännelseboken Besk brygd, 1947. Under 1950-talet gav hon ut bekännande lyrik och 1961 den religiösa meditationsboken Gud är närvarande.
Mirjam Tuominens tidigare författarskap blev erkänt medan de senare böckerna inte blev förstådda och hennes sista katolska dikter refuserades av förläggarna. Under 1980- och 90-talen fick hon ett nytt genombrott med ett urval noveller och dikter i tre band.
Litteratur om författaren: ett urval
Siv Illman: Vad tystnaden sade: Mirjam Tuominens bok Gud är närvarande i religionspsykologisk belysning, 2002
Tuva Korsström: "Häxan, barnet, bödeln, slätten. Miijam Tuominen i Nykarleby" i: Horisont, nr 5, 1996
Anders Olsson: "Ikonoklasten Mirjam Tuominen" i: Vår lösen, nr 4, 1997
Inga-Britt Wik: "'Kassandras klarsynta skälvning'. Tal och tystnad i Miijam Tuominens produktion" i: Horisont, nr 5, 1996
