Ingeborg Stuckenberg

1866 - 1904

Danmark

Född Pamperin i Köpenhamn, dotter till en manufakturhandlare. Hon har varit mycket mera känd som litterärt stoff än som författare. Hennes konstnärssinne, hennes kompromisslösa frihetstro, hennes bidrag till Viggo Stuckenbergs författarskap och deras gemensamma dramatiska äktenskapshistoria har givit material till dikter, minnesskisser och romaner som är långt mera kända än de Korte Breve fra en lang Rejse, som bär hennes eget namn och som först gavs ut postumt.

Ingeborg Pamperin gifte sig med författaren Viggo Stuckenberg. Parets hem blev en samlingspunkt och Ingeborg Stuckenberg blev ett både inspirerande och praktiskt centrum för unga Brändes-radikala författare och bildkonstnärer – Sophus Claussen, Johannes Jørgensen, Albert Gottschalk. Äktenskapet präglades av ekonomiska bekymmer och uppbrott. 1893 lämnade Ingeborg Stuckenberg hemmet för första gången. 1894 återvände hon och bidrog med sin version av uppbrottet till romanen Fagre Ord, 1895.

1903 bröt hon upp för gott, emigrerade till Nya Zeeland och skrev under resan och strax efter ankomsten de resebrev som visar att hon var en konstnärligt medveten och socialt engagerad stilist. Hon begick självmord 1904.

Litteratur om författaren: ett urval

Jørgen Andersen: Viggo Stuckenberg og hans Samtid I—II, 1944

Johannes Brøndum-Nielsen: Litteraturhistoriske Epistler, 1960

Johannes Brøndum-Nielsen: Fagre Ord, 1962

Gunnar Martin Hansen: Venskab og opgør: striden om livssyn mellem Ingeborg og Viggo Stuckenberg, Johannes Jørgensen og Sophus Claussen, 2005

Beth Juncker: "Ingeborg Stuckenberg: en muse" i: Spring, nr 23, 2005

Malene Rehr: Afstandens mellemværende: iscenesættelsens udtryksformer hos Ingeborg og Viggo Stuckenberg og hos Vilhelm Hammerhøj, 2001